Helt plötsligt är hösten snart förbi, den har gått i rasande fart mellan jobb och en galen husrenovering. Det blev en tur till Indien i alla fall för första gången. Resan var tillsammans med uppdragsgivare och besök hos leverantörer stod på det intensiva schemat. Indien är allt man kan tänka sig och man hinner inte så mycket på några dagar. Jag ser fram emot att återkomma nån dag och skrapa lite mer på ytan.
Jag har fått möjligheten att ställa ut min design på Formgalleriet C/O Landskrona konsthall i sommar. Vernissagen äger rum nu på lördag, sen pågår utställningen till den 7 augusti. Det är en gränsöverskridande utställning som blandar produktdesign, konsthantverk och pågående designprojekt. Formgivarna som deltar har skånsk koppling på något sätt och det är ett sätt att stärka Skåne som en designregion.
Jag kommer visa upp mitt identitetsprojekt, Power of identity, som är skinnklädda axelvaddar i form av vingar. Sen kommer även en kimono med mina mönsterprint pryda utställningen.
Bild: SVT
Under våren har SVT sänt den danska programserien Made in Africa som handlat om ett kreativt Afrika som är på väg upp. Så intressant! DR:s programledare Chris Pedersen har mött modedesigners, journalister, trendsättare och andra kreatörer som sätter sin prägel på vad som är made in Africa. Gemensamt pratar många om de möjligheterna de har att visa att Afrika är mer än bara den negativa bild som visas på nyheter, utan där finns möjligheter att skapa det Afrika de vill ha.
För 7 år sen var jag i Kenya och slogs av vilka möjligheter det faktiskt finns. Jag blev illa berörd av alla kläder vi dumpar i väst som sen säljs på marknader i Kenya och många andra delar i Afrika. Jag upplevde det som mycket sorgligt att det slog ut en inhemsk produktion. Man kan diskutera det fram och tillbaka och de tar även upp det i ett av avsnitten på ett sätt som jag inte tänkt på.
Det var i alla fall besöket i Kenya för 7 år sen som la grunden till att jag vill jobba med mode på ett hållbart och mänskligt sätt. För där och då såg jag så mycket potential med att eventuellt lägga en produktion i något land i Afrika med närhet till råmaterial och liknande. Under åren har fler och fler börjat använda Afrika som produktionskontinent och jag hoppas så att man gör det på ett mänskligt vis så att det inte slutar som ett nytt utarmat Asien vad gäller produktion.
Spana in Made in Africa, det sjuder av liv! Jag blev så inspirerad till att använda mer mönster.
Jag har en grej för mood boards, det är en avkoppling att göra. Lite som att läsa en bok, rensa en rabatt eller sticka en halsduk. Under ett antal år har jag gjort önskelistor i form av mood boards. Väldigt praktiskt för omgivningen tänker jag. Det nördiga är kanske att jag utgår från en utarbetad grafisk profil, sidospår. Det intressanta är att gå tillbaka och se vad som fanns med för 6 år sen för att konstatera att stilen är mycket den samma. Jag önskar mig fortfarande en AJ lampa och klassiskt porslin till exempel. Det är något visst med att investera i klassiker, de håller över tid. Sen har jag en viss förkärlek för lampor, men har än så länge inte investerat i en önskedyrgrip.
För stundande födelsedag ligger fokus på skor tydligen. Nån gång ska jag formge min egen linje, det är en dröm. I den drömmen har jag tänkt former som jag sen upptäckte Göran Horal skapade. Tacka vet jag Instagram som introducerade detta fantastiska märke för mig, grundat av två svenska tjejer med bas i Paris. Bara det låter som en dröm tycker jag. Handgjorda klumpiga skor som visar power! Jag ska spara och investera någon dag.
Ett annat favoritskomärke jag har är franska Veja, som gör fantastiska sneakers i kromfritt läder, ekologisk bomull, återvunnen PET och naturgummi. Dessutom kör de en schysst produktion. De jag har nu börjar sjunga på sista versen, så det är dags för ett par nya snart.
Annars är ju en jacka från Filippa K aldrig fel. Favoritmärket sen jag vara 15 år har lagt i en växel och börjar visa transparens. Jag gillar skarpt detta hållbarhetsarbete som visar framåtanda och det är så fantastiskt att en varumärke som inte är något typiskt ”hållbart” märke gör jobbet ändå. Det är ju så det ska va, huvudsaken är designen och hållbarhet och transperans en självklarhet.
Smycken är ju en klassiker man kan önska sig, första gången jag såg Royal Blushs armband och bälten i skinn var hos Karoline de la Concha, då butiken hette Gemma och låg inne i Helsingborg. En totalt vild gissning är att det är 6 år sen. Nu kan jag inte låta bli att snegla på dessa fantastiska smycken varje gång jag besöker henne. Royal Blush jobbar bland annat med vegetabiliskt garvat skinn, ekologiskt laxskinn, ekologisk bomull och produktion inom Europa. Just laxskinn tycker jag är ett spännande material. När jag gick i gymnasiet och sydde min balklänning gjorde jag överdelen av laxskinn, coolast på stället.
Aiayu är ett av min favoritmärken sen jag hade webshopen ANDfair. Förutom de mest fantastiska stickade plaggen i lamaull så gör de lakan i ekologisk bomull. Riktigt fina lyxlakan som blir roligare att investera i.
Sen kan jag inte låta bli, det må vara en blogg och Instagram IT-grej, men Byredos parfym Blanche doftar ljuvligt. Jag använder väldigt sällan parfym, slutade för att låta huden vila från allt man kan utsätta den för. Men är så sugen på att hitta en doft att börja använda nu.
Jag erkänner att jag älskar vackra saker.