Annika Göth Nilsson

Formgivare & kreatör

Konstvetaren

• •

Precis efter jag tagit studenten började jag läsa konstvetenskap i brist på annat. Att gå från en praktisk gymnasielinje till en teoretisk och analytisk högskolekurs var inte någon hit för min del. Det slutade med några kuggade tentor och ett avhopp som fick mig att känna mig otroligt misslyckad. En känsla som på något sätt etsat sig fast och följt med hela mitt vuxna liv. På ett sätt har jag kopplat många av mina motgångar, nederlag och misslyckande till att jag faktiskt inte klarade av den där kursen. Att det var på grund av den som jag inte var värd att lyckas med något annat, läsa en annan utbildning eller få ett jobb. Det är en väldigt hård dom på sig själv. För någonstans vet jag ju att mitt värde inte ligger i mina prestationer och att inte klara en kurs är inte hela världen. Ändå har detta ”misslyckande” hånat mig varje gång jag sökt nya kurser. Till slut blev jag så trött på det och kollade spontant upp om denna kurs fortfarande fanns kvar. Döm om min förvåning när jag fann den på samma högskola, med samma lärare och upplägg fast på distans. Jag tänkte att det var ett tecken, det var dags att göra upp med känsla en gång för alla så jag började läsa konstvetenskap igen.

1,5 år senare står jag här med VG i A, B och C-kursen, adderar en ny kandidatexamen och kallar mig helt plötsligt konstvetare. Jag skulle kunna kalla detta 1,5 års heltidsterapi då jag bearbetat många känslor, kommit till nya insikter om vem jag är, vad jag vill och var jag är på väg. Konstvetenskapen har fått mig att förstå världen på ett sätt jag inte hittat orden för innan. Saker i livet som skavt kan jag nu förklara på ett helt annat sätt och ha förståelse för. Den har utvecklat både mitt skrivande och min analytiska förmåga, två verktyg som jag nu värdesätter väldigt högt och vill utforska ännu mer.

Jag är stolt över mig själv och siktar nu på en master i samma ämne. Det går bra nu.

(Är du nyfiken på att läsa min C-uppsats, Konsumtionskulturen: Ett porträtt i tiden, så finns den här.)

Ung svensk form

• •

Dunkers kulturhus i Helsingborg visar just nu utställningen Ung svensk form – special edition, som grundar sig i den återkommande utställningen Ung svensk form där unga konstnärer och formgivare inom produktdesign, textil, mode, arkitektur och konsthantverk har möjlighet att ansöka för att bli uttagna till den årliga vandringsutställningen. Utställningen på Dunkers är en specialutställning där bidrag från flera olika år visas med det gemensamma temat hållbarhet, både socialt och materiellt. Curator Charlotta Jönsson berättar att de hade tre kriterier som utställningenprojekten skulle uppfylla. Det var hållbarhet, idéprocess och hantverkskunnande något som projektledarna för utställningen även ville förmedla som en röd tråd genom utställningen även in i utställningsgestaltningen.

Utställningen består av 29 bidrag av 32 kreatörer och visare en bredd av modekreationer med hantverkskunskap i centrum, konceptuella produkter som ifrågasätter materialet såväl som människans förhållning till naturen och det vi omger oss av. Även experimentella musikinstrument och undersökandet av arkitektur för boende vidrörs. Inramade av utställningsarkitekten Karin Sundbergs moduler, som samverkade med lokalens arkitektur och utsikten över sundet, skapade dessa små öar eller snarare båtar som samlade ihop de olika formerna, materialen och uttrycken till en helhet.

Modedesignern Josefine Gennert Jakobsson beskriver sitt projekt Mural dressing som ett undersökande av tuftningsprocessen i en lek med grafittikonstens domäner. Tuftning som ofta används vid skapande av mattor har i hennes projekt fått ligga till grund för skulpturala klädesplagg i en färgsprakande explosion. Gennert Jakobsson använde grafitti som inspiration då det är en snabb arbetsprocess som kräver bra planering i förväg, men där resultatet ofta kan bli oväntat och oförutsägbart. Gennert Jakobsson berättar även hur hon arbetar med text, likt grafittins budskap, och i hennes projekt handlar texterna om konflikten mellan inre intentioner och de yttre kraven som blir som en reflektion över vår tids fokus på jaget och den enskilda individen.

Ett projekt som stod ut lite extra under visningen var formgivare Kristina Schultz examensprojekt från Konstfack, 100 dagar av behov och begär där hon undersökte behoven i ett hem genom att tömma sin lägenhet och börja om från början. Stegvis diskuterade hon och hennes familj fram vilken typ av prylar de behövde för att tillgodose de primära behov som uppstår i livet. Utefter det valde Schultz att tillverka dessa produkter själv vilket resulterade i relativt primitiva ting med ett lekfullt, nästintill barnsligt formspråk. På så sätt ifrågasatte hon inte enbart den onödiga konsumtion vi omger oss av utan även formgivarens roll som någon som inte kommer i kontakt med hantverket i sitt arbete. De taktila känslan stod i centrum, känslan av något skapat både gällande material, men även i formen.

Schultz berättade även problemtiken kring projektet som ett examensarbete då det inte blev godkänt av hennes handledare eftersom denne menade att detta inte var design eller formgivning. Detta konstaterande ger projektet ännu större värde, för vad är egentligen formgivning, vilka behov ska det tillgodoses och varför provocerar ett projekt som ifrågasätter hemmets funktion såväl som människans konsumtion och formgivarens roll att navigera i detta? Det är just detta som är problematiken kring utvecklingsarbetet för att nå en mer hållbar värld. Vågar ingen sticka hål på bubblan av hur vi bör förhålla oss till produkter kan vi inte heller gå till botten med hur vi ska vända våra konsumtionsbeteende. Som betraktare och konstkritiker blir det tydligt hur låsta även institutioner är på hur saker och ting ska vara för att kallas design. Dessa institutioner, skolor, som är till för att utveckla morgondagens formtänk behöver även de tänka om och ifrågasätta invanda mönster om inte de ska fortsätta producera fram ett masskonsumtionsmönster.

Det är väldigt intressant att Dunkers gör plats för denna typ av designutställning och jag hoppas att det leder till fler utställningar som behandlar samhällsfrågor, hållbarhet (även om det kan kännas som ett urvattnat begrepp) och konceptutvecklingsidéer som ifrågasätter invanda mönster.

Utställningen har vernissage i morgon som av en händelse är Black Friday vilket är ett intressant sammanträffande gällande fokus på hållbarhetstemat. Det blir till en bra motpol i konsumtionshetsens dagar. Utställningen håller på till 29 mars 2020. Väl värd att besöka!

Make it yours

• •

Follow your dream

Min största dröm är att skapa kläder. Det var det för 20 år sedan och det är det fortfarande. Det som hindrat mig i alla år är tron på mig själv. Där sa jag det. De där envisa tankarna på att man inte duger, känner ”rätt” människor, bor i ”rätt” stad eller rädslan för att göra fel.

Jag vill skapa kläder fullt ut. Inte trendbaserade, fast fashion kläder, utan kläder som får en att växa inombords. Kläder som får en att raka på ryggen att känna att här är det  jag som har makten över mig själv. Så nu återstår det bara för mig att aktiv tänka bort måsten, inte lägga energi på saker som tar för mycket värdefull tid och börja peppa upp självförtroendet.

Jag är modig.

Kan vi prata varumärke

• •

och hur ska man tänka…

Jag funderar ganska mycket kring varumärke. Varumärke som i visuellt uttryck, företagsvarumärke, koncept och personligt varumärke. Känner själv att jag inte hittar rätt eller snarare landar i vad jag och mitt företag ska uttrycka. Kanske för att jag mer och mer känner att jag behöver samla mig. Jag älskar att jobba inom olika fält, det får mig att bli mer kreativ, men på ett sätt blir jag mer och mer spretig. Det finns så mycket jag vill göra, rent formmässigt. Det som jag kan känna hindrar mig är plats, tron på mig själv och avsaknaden av ett dagligt bollplank. Eller någon som puttar mig över kanten så att jag hoppar när jag själv tvekar på grund av dåligt självförtroende och känslan av att satsa alla sina pengar på fel sak. För egentligen är det ju inte fel att vara spretig, det handlar bara om hur man förpackar det.

Just nu försöker jag forma en ny vision om hur jag vill jobba framöver. Sätta ord på de där små drömmarna som jag ett tag försökt blunda för och tänka bort för inte skulle väl jag kunna… Eller vem vill ha mina grejer? Det har en tendens att sitta en liten ettrig figur på min axel som upprepande viskar i mitt öra att jag inte räcker till. Något annat jag också brottas med är om världen verkligen behöver fler saker. Blir man inte lite trött på allt som pumpas ut dagligen?

Well, tillbaka till varumärke.  Just nu går tankarna mycket kring att skapa ett nytt varumärke. Eller frågan om jag behöver skapa ett nytt varumärke rent visuellt. Räcker det inte med mitt personliga varumärke och namn? Eller hur ska man tänka?

När jag som tonåring drömde om att ha ett eget klädmärke fokuserades varumärkena på personnamn som t ex Filippa K, eller i mitt fall Annika J (inte lika mjuk och fint). Sen under perioder efter ska det vara korta namn, långa namn, svåra namn, internationella namn, exotiska namn, tydliga namn och så vidare.

När jag startade min webbshop, ANDfair, tänkte jag mycket kring ett kort och tydligt namn som visuellt såg intressant ut. Det var en tid då hållbarhet inte fått riktigt fäste än och jag kokade ihop tanken på något som är fint och rättvist tillsammans med ordet affär. Produkterna är si eller så OCH så är de schyssta. Dessutom liknar ordet ANDfair visuellt ordet affär. Kanske långsökt, men ändå en skön tanke.

När jag la ner ANDfair tänkte jag att det inte var slutet på själva varumärket. Det skulle bara vila ett tag. Under en period i våras funderade jag kring om det var dags att plocka fram det igen. Jag testade det på ett projekt som tyvärr fick läggas på is på grund av olika anledningar. När jag sen fick distans till det började jag fundera på om varumärket ändå var färdigt. Behövs ett så tydligt varumärke, rent ordmässigt, när hållbarhetstänket kommit längre? Och vad gör egentligen ett varumärke hållbart rent namnmässigt? Var står vi nu? Eller är ANDfair fortfarande hållbart?

Helsingborg Art week

• •

Konst på stan

Jag ingår i ett litet influensernätverk här i Helsingborg. Vi började träffas i samband med en brunch i våras. I fredags blev vi i detta nätverk inbjudna till en liten prewiev av Helsingborg Art week som Kulturhotellet anordnar. Ett konstevent som sträcker sig över denna veckan och som samlar lokala och internationella konstnärer att ställa ut i olika lokaler och offentliga miljöer runtomkring i stan. Tanken är att man ska kunna se hela stan som ett stort galleri.

Cyklandes runt i stan fick vi en liten inblick i vad som visas under veckan och vi fick även små presentationer av olika verk från konstnärerna själva. Mer info kan man läsa på hemsidan.

Jag tycker det är fantastiskt när konst blir en del av den offentliga miljön. Att den inte bara anpassas till väggar inomhus utan mer blir en del av vardagen. Därför tycker jag att bilden ovan förstärks med hjälp av arbetsdammsugaren som någon placerat utan tanke bredvid.

Ute på Gåsebäck, ett område som tyvärr inte många passerar fick ett antal graffitikonstnärer skapa fritt på bropelare. Vilket på något sätt känns som en naturlig plats för denna typ av konst. Jag tycker det är fantastiskt och förstärker den ofta gråa miljön i industriområde. Men jag kunde inte låta bli att fundera kring var gränserna går för konstgenrer inom givna ramar. Graffiti som har sitt ursprung i det förbjudna, att skapa på platser som ej är tillåtna. När det sen ges en angiven plats, kan man hämmas i sitt skapande då? Egentligen handlar inte de tankarna enbart om graffitin i detta fallet, utan generellt för konstnärer. Konst för mig är ett utforskande av det som finns utanför ramarna. Att tänja på gränserna. För den sakens skull vill jag ändå påpeka att jag inte är för olovliga saker. Och det kanske är det som är så intressant för denna konstformen, var går gränsen och kan man sätta gränser.

Rundturen avslutades i alla fall med en workshop där vi fick testa graffiti och måla fritt. Svårare än man kunde tro. Kanske för att det blåste en del och vi sprejade på uppspänd plastfolie. En rak linje blev inte så rak…. Eller så är kanske bara inte graffiti mitt uttryckssätt.

Dock var inte dagen slut där. Vår eftermiddag gick över i en staycation. Hur ofta checkar man in på hotell i sin egen stad? Jag har aldrig gjort det, men det var just det vi fick göra. Vi kickade helt enkelt igång helgen med att checka in på Hotell Mollbergs. Döm om min förvåning när jag öppnade min dörr till en svit. Jackpot, tack så mycket! Mysigt och väldigt bekvämt. Hotell Mollberg ligger dessutom mitt i stan och från min balkong hade man sundsutsikt. Ett väldigt pampigt hotell och i frukostmatsalen får man en känsla av att man befinner sig i en bistro i Paris.

Efter lite återhämtning av en eftermiddag full av intryck möttes vi upp på Kol & Cocktail för middag. God middag, skön stämning och härligt sällskap. Livsnjut helt enkelt.

Tack snälla Visit Helsingborg som ordnade en härlig eftermiddag, tack Hotell Mollberg för en lyxig övernattning och tack till Kol & Cocktail för en riktigt trevlig kväll! Dessutom tack Ida, Annika, Johanna och Lisa för sällskapet!

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Multikreatören

• •

Emrahus

Mitt breda arbetsfält visar sig från sin bästa sida. Multikreatören har varit i farten. Min vän Jessica behövde lite snabbt hjälp med att fotografera ett av hennes inredningsprojekt i Arild. Hon arbetar för Emrahus som är ett husföretag som producerar passivhus. Alltså hus som man bygger med hjälp av byggtekniker som gör det mer energisnålt. Jessica står för alla inredningsvalen samt stylingen. Jag har tagit bilderna.

Så fort jag gick innanför dörren kände jag att här vill man ju bo. Blev genast sugen på nybyggt hus istället för vårt gamla 1800-talshus som har en del kvar innan det är en riktig pärla. Det är ju något visst med att skapa från grunden. Ja, och det är ju såklart något visst med det gamla och patinerade med livshistoria med. Allt har ju sin charm.

Jag gillar mycket hur Jessica blandat gammalt och nytt och på så vis skapat en historia, kontraster och ett samspel.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Livskvalitet

• •

Paris

I helgen njöt jag mig igenom Paris. Ni vet sådär genuint som det bara går när något verkligen överträffar ens förväntningar. Gruppresa i större format, som detta var, är kanske inte mitt favoritresesätt. Jag har en tendens att se det som mycket meck och lite för lite frihet. Men tänk så härligt och intressant det kan vara att åka iväg med människor som man känt länge, men inte riktigt tagit sig tid att lära känna på djupet när man träffas annars.

Det var min fjärde gång i Paris och jag blir mer och mer förälskad i staden. Kanske för att de senaste två gångerna har bara gått ut på att ta det som det kommer. Turistpunkterna är avbockade sen länge och då kan man bara fokusera på att inhalera atmosfären. Jag vet vad jag ska undvika, vad jag vill göra och vad jag kan spara att göra till en annan Parisresa. Under denna resan var det fokus på musik med ett pressat schema över konserter och övningar. Däremellan tryckte vi in två(!) morgonlöprundor varav en av dem gick från hotellet i Le Marais till Eiffeltornet och tillbaka. Ca 13,5 km tur och retur. En stor seger för min del som inte sprungit så mycket de senaste året så jag känner mig starkare än någonsin. Förutom löpning och musik fylldes dagarna med strosande på stan, långa stunder på café och riktigt god mat.

Lite social baksmälla när man kommer hem sen och sitter ensam framför datorn igen. Och jag inser återigen att jag har ett enormt behov av att vara social. Jag behöver nog snart omvärdera min arbetssituation. Sen skulle det inte vara helt fel att bo i en större stad en period. Kanske Paris…

Som sagt en helg med mycket livskvalitet, skratt, champagne, samtal och funderingar över livet. Och långhelgen var alldeles för kort, men den går in på energipåfyllningskontot direkt.

En modig lunch med mig själv

• •

Annika Göth Nilsson

Många frågar mig om jag svarat på dessa frågorna själv och anledningen till att jag ställde dessa under #enmodiglunch var för att detta var frågor som jag själv funderat mycket på, men inte kunde formulera några svar på själv. För i ärlighetens namn så hade jag tappat bort mig själv. Jag visste inte vem jag var och vad jag drömde om längre. Jag hade kört fast. Vi kan kalla det identitetskris eller kanske rent av en livskris. Ju mer perspektiv på livet jag fick och ju mer jag pratade med andra om detta, ju lättare blev det att formulera vad jag tänkte själv. Under vintern och våren har jag jobbat hårt för att hitta tillbaka till mig själv, eller kanske hitta mig själv och våga stå stadigt i vem jag är och vill vara. Att sluta fly och gömma mig. Än är det en bit kvar och jag gissar att det kommer ta hela livet, men nu kan jag äntligen känna att det känns spännande och förväntansfullt. Så här är jag – naket, personligt och lite läskigt.

Vem är du?
Jag är en drömmande idealist, en tänkare och en kreativ känslomänniska. Jag mår som allra bäst när jag skapar med händerna, då kan jag stänga av omgivningen och pausa mina tankar ett tag. Jag kan nog upplevas lite blyg och med stor integritet, men ger man mig utrymme får man tillgång till en bubblande, pratig och längtande kvinna som har ett enormt behov av att uttrycka sig i form, text och känslor. Jag har insett att jag behöver hitta forum där jag vågar vara jag, inte tvinga in mig i forum som man förväntas vara i eller tror sig vilja vara i.

Vad drömmer du om?
Jag drömmer om att hitta balans i livet. För mig är balansen en blandning av inspirerande jobb, utmaningar av olika slag, personliga möten, vänner, familj och ledig tid. Jag drömmer också jättemycket om att hitta min plats på jorden, att landa i mitt arbete och fokusera på att jag gjort rätt väl. Jag tänker också mycket på att jag vill lära mig att känna att jag är fantastisk och med det börja älska mig själv och tycka att jag duger. Det kanske inte är en dröm direkt, men det tillhör mina önskningar.

Sen drömmer jag om att ha en studio/ateljé där jag kan gå loss med diverse kreativa projekt. Jag drömmer också om att kunna resa mer både privat, men framförallt genom mitt arbete. Jag drömmer om att ha på mig snygga skor på jobbet och självklart drömmer jag om att den ekonomiska biten i mitt företag inte ska vara lika stressande som den varit hitintills. En annan sak jag drömmer om är att hitta en kompletterande kollega i mitt företagande, nån som är bra på ekonomi, siffror, sälj och får mig att vilja gå längre i mitt företag. Sen drömmer jag om att få bo i Köpenhamn nån gång i livet.

Vad är din drivkraft?
Att få möjlighet att vara kreativ. Jag har lyxen av att inte behöva följa ”normen”, utan få skapa min egen vardag och arbetssituation. Det är inte helt lätt, ibland tvivlar jag på mina val, men ofta kommer jag tillbaka till att jag gjort rätt. Så min drivkraft är nog att hitta djupare i det som driver mig till att fortsätta och inte bara sätta mig ner och ge upp. I år har jag också ett mål som man kanske kan kalla drivkraft och det är att bli fri. Jag har hängt upp mig på ordet förlöst, det som ska hjälpa mig förbi mina egna mentala spärrar. För jag är helt övertygad om när de tyngderna släpper då kommer det skapas mästerverk.

Vad inspireras du av?
Jag inspireras ibland av mig själv, eller snarare de projekt jag gjort när jag insett att jag kom åt något starkt. Då sätter det fart på en massa andra tankar och utvecklingar. Jag inspireras också jättemycket av andra kreatörer och vad de åstadkommer i sina koncept. Det kan vara varumärken, olika sätt de jobbar, sammanhang de skapat eller bara personligheter. Jag inspireras av mycket annat med och tänker att jag som en kreativ person håller inspirationssinnena öppna hela tiden. På senaste tiden har jag märkt att jag behöver stänga av helt ibland för att det blivit för fullt med intryck.

Vad gör du för att vända en dålig dag?
Jag har haft många dåliga dagar genom åren. Ofta känner jag mig då som en meningslös, värdelös och dålig människa som inte duger åt någon eller något. De dåliga dagarna blir ofta onda cirklar då jag känner att jag är ännu sämre när jag inte fått något vettigt gjort under dessa dagar. Genom mina modiga luncher har jag fått lite inblick i hur andra hanterar sådana dagar vilket gjort att jag bestämt mig för att bara acceptera de ”dåliga” dagarna och inte värdera mig efter det. Det är ok att ha dessa dagarna, man är starkare och mer effektiv andra dagar. Accepterandet har gjort mig lite snällare mot mig själv så de dagarna kommer mer sällan nu.

Vilken är din favoritplats?
Såklart Köpenhamn, där känner jag mig hel. Har jag kört fast i mitt arbete eller i mitt huvud så bokar jag in en inspirationsdag i Köpenhamn och hämtar lite ny kraft. Varje gång jag åkt dit känner jag att jag varit där för kort tid, dock åker jag ofta hem med nya tankar och idéer.

Vad är ditt livsmotto?
Jag är modig.

Ps. Bilderna har Johanna Gartmyr tagit i Köpenhamn.

Köpenhamnsinput

• •

The Norrmans

När jag kör fast bokar jag ofta in en tur till Köpenhamn för att tanka ny inspiration. Förra veckan hade jag en inputsdag inbokad, dock blev turen spontant ändrad till Skodsborg och Hillerød innan vi avslutade dagen med bubbel inne i Köpenhamn.

Jag mötte upp Anna, en kär gammal vän som jag känt i många år. Dock kom det en sådär 10 år och olika platser emellan, men när hon och hennes man, Lars, flyttade till Köpenhamn fick vi kontakt igen och det är jag otroligt tacksam över. Det var lite som att jag insåg att hon fattats mig utan att veta om det. Anna är en kreativ själ med en fingertoppskänsla gällande inredning. Deras olika hem har man kunnat skymta lite här och där i inredningssammanhang. Nu bor de i ett litet hus längs Strandvejen med en sagolik utsikt. Mitt objektiv kräver lite längre avstånd än vad huset erbjuder, så små sneak peeks blev det bara. Men lugn, detta huset kommer man också kunna skåda i en inredningstidning inom snar framtid.

Anna tog med mig till Charlotte Piper som grundat Handcraft by Denmark. Ett möbelkollektiv som samlat möbelformgivare med lokal produktion. Passion och kvalitet är ledorden och produkterna är gjorda i Danmark. Deras showroom visar fantastiska och unika möbler, mycket är gjort av trä och det är otroligt inspirerande att få en inblick i detta koncept.

Det var så härligt träffa Charlotte, också hon en stark kreatör. Vi pratade om det där när man bara känner att saker och kreativa känslor ska ut ur kroppen och man får inte ro förrän man gjort det. Om det så är att man måste sitta uppe och skissa hela natten, eller vad det än kan vara. Lika mycket den känslan av att inte kunna få ut något när man själv inte är redo. Och det där med att bara för att man valt ett kreativt drömyrke är det inte alltid lätt. Ibland eller ofta känns det som att man kämpar på i motgång och att det är svårt för andra att förstå. Samtidigt kan man inte ge upp övertygelsen och ta ett annat jobb för att det kanske skulle vara en enklare väg. Så, jag är formgivare och kreatör och det är jag stolt över.

En modig lunch #9

• •

En modig lunch blev två

Efter förra veckans lunch nappade både Charlotta (t.v) och Terese (t.h.) på att luncha. En inbokning, blev en dubbelbokning som blev en lunch för tre. Terese och Charlotta, eller Lotta som hon kallar sig, känner varandra sedan långt tillbaka genom bloggande. För det är ju så många lärt känna varandra genom åren. Nu lär man kanske känna varandra oftare genom Instagram och visst är det något spännande att upptäcka nya vänner genom de sociala medierna som bor i samma stad eller kanske till och med i samma kvarter.

Terese och jag har stött på varandra vid något tillfälle, sagt hej, men det var inte förrän nu vi fick tillfälle att prata ordentligt. Medan Lotta var ett nytt ansikte för mig, tills jag fick klart för mig att hon ligger bakom den populära sidan Think Organic, som lyfter miljö och hållbarhet på ett lättillgängligt och inspirerande sätt.

Jag ställde mina klassiska lunchfrågor till båda tjejerna och det blev en liten utmaning att inte bli färgad av den andras svar i sina egna. Men det gick bra och jag hoppas jag skrev ner svaren på rätt papper.

Terese Wahlberg

Vem är du?
Jag är kreativ och tänkande som måste få utlopp för min kreativitet för att må bra.

Vad drömmer du om?
Jag vill jobba med inredning. Hur vet jag inte än. Jag trivs ju bra med att vara anställd, men skulle kunna tänka mig att frilansa vid sidan av. Jag drömmer att resa mer och jag drömmer om att känna mig tillfredsställd.

Vad är din drivkraft?
Min drivkraft är nog min kreativitet. När jag är i mina kreativa perioder mår jag som bäst. Kreativiteten är en andningspaus, en verklighetsflykt från vardagen.

Vad inspireras du av?
En känsla. Det kan vara en doft, något nostalgiskt, olika miljöer, människor, bloggar och Instagram, tidningar, loppmarknader, mönster och färger och musik.

Vad gör du för att vända en dålig dag?
Jag åker till blomsteraffären eller bastar på Kallis.

Vilken är din favoritplats?
På semester med min familj vart det än må vara. Inga måsten, bara umgås.

Vad är ditt livsmotto?
Inte som jag lever efter själv.

Charlotta Lingwall

Vem är du?
Jag är en kreativ, vimsig konstnärssjäl. Jag måste få utlopp för kreativiteten. Jag tänker väldigt mycket på miljön och vad man gör och kan göra.

Vad drömmer du om?
För egen del drömmer jag om att kunna tjäna mer pengar så att jag hittar en bra balans i mitt företagande.

Vad är din drivkraft?
Skapandet och kreativiteten. Genom Think Organic så vill jag inspirera, informera och hjälpa människor att leva mer miljövänligare och hållbart.

Vad inspireras du av?
Miljöer, människor, naturen. Jag hämtar mycket kraft i naturen, promenader i skogen eller vid havet. Att vistas ute helt enkelt. Inspirationen kommer också från miljöer som t ex caféer. Jag plockar med en känsla jag får av det och jobbar vidare med det.

Vad gör du för att vända en dålig dag?
Jag går ut i naturen, går en skogspromenad och andas lite.

Vilken är din favoritplats?
Det är nog hemma måste jag säga. Jag tycker om att jobba hemifrån. Så hemmet och när man är tillsammans med familjen.

Vad är ditt livsmotto?
Nej, inget jag kommer på.

Instagram has returned invalid data.

Om mig

Mitt namn är Annika Göth Nilsson, formgivare och kreatör. En kreativ själ med en förkärlek för mode, identitet, hållbarhet och att skapa med händerna. Jag arbetar som frilansformgivare och åtar mig projekt inom mode, produktdesign, grafisk formgivning och konceptutveckling.

Följ mig

Senaste nytt