Blogg

Terapishopping

Ibland tar jag en paus när tankarna skaver och skapar en sån oreda i huvudet att jag blir helt överväldigad över röran. Då händer det att jag sticker ner till pingstkyrkans secondhand för att leta skatter. Det är något meditativt att dra galgarna fram och tillbaka i vaskandet av guldkorn bland all trött polyester från kedjornas massförstörelse. Tänk så mycket plast som slängs i secondhandhavet egentligen. Letandet blir en praktiskt aktivitet som gör sorterandet till något konkret, från tanke till handling.

Det finns något i mig som får ett så starkt behov av att rädda de vackra grejerna jag hittar så till den grad att jag nästan kan köpa dem utan att de egentligen passar. Det har fått mig att fundera på om det egentligen finns något mer bakomliggande i detta beteendet. Som att jag åker ner dit för att leta efter mig själv och rädda mig från att drunkna från allt slit och släng som inte bara finns i konsumtion utan i livet generellt.

Mitt första riktiga jobb var som butikssäljare hos en välkänd klädkedja. Dagarna gick mest ut på att sortera bland de hängande plaggen och beta av kön i kassan. Ett relativt monotont arbete i en tid där jag skulle försöka hitta mig själv, men jag sorterade nog istället in mig i högarna av massproduktion för att passa in i den mänskliga mallen.

Jag gjorde exit från gymnasiet i en balklänning gjord av laxskinn och tyll. Bara det ger ju bildliga associationer upplagda för otroligt spännande analyser. Jag äntrade vuxenlivet med att gömma mig i tron om att jag måste behaga omgivningen för att förtjäna en plats och ändå kändes det som att jag aldrig räckte till. Jag tänker att det inte är en helt ovanlig känsla att bära med sig, men i mitt fall har den begränsat mig till den grad att jag fortfarande inte känner mig värdig en plats. Vad har det med sorterandet av galgar att göra? Kanske var det så att jag inte hade språket att förstå att sorterandet bara var temporärt och i den masskonsumtion av konformitet jag befann mig då i inte var en sanning, eller rättare sagt min sanning.

Jag har vandrat vidare genom livet med två starka övertygelser, det ena är behovet att gå min egen väg, den andra är att jag inte är värdig en plats i världen. Den ena känslan har alltid en tendens att ta över den andra fast att min högsta önskan är att behovet av att gå min egna väg ska helt eliminera den andra känslan. Kanske är det den nyckeln jag letar efter när jag återigen vänder tillbaka till sorterandet av galgar. Dock verkar den vara svår att hitta under alla lager av man-made fibres, textila såväl som mänskliga konstruktioner. I secondhandaffärer spetsar jag alltid blicken till ull, siden, linne och bomull. Det är det naturliga, det autentiska som är i fokus. I livet har jag ett så starkt behov av att göra det som känns helhjärtat, återigen det autentiska och sanna. Det är en svår balansgång att stå stadigt i sina värderingar samtidigt som man behöver möta omvärldens spelregler. När de inte linjerar med varandra hamnar jag återigen lätt i tankesättet om att jag inte är värdig en plats.

Häromveckan påminde en god vän mig att det kanske inte är en nyckel jag behöver leta efter, utan vända blicken mot hjärtat och känslan. Rent intellektuellt vet jag ju att jag är värdig en plats, men osäkerheten och det destruktiva självtvivlet smyger alltid sig på när jag gör stage dive och inser att ingen är där för att fånga upp mig. Kanske är det så det ska vara när man går sin egen väg egentligen, men jag tror vi är många som vill ha bekräftelse på att vi går åt rätt håll. Även när den vägen inte är tydlig för en själv ens.

Det där med att stå stadigt i sin övertygelse, som det kan svaja och skapa osäkerhet för omgivningen. En av de finaste komplimanger jag fått är att jag upplevts väldigt provocerande i det då mottagarna insåg att de följde strömmen istället för att stå kvar i sina värderingar. Det är där jag vill vara, för jag är övertygad om att det är i den friktionen som förändring sker. Så ja, jag är värdig en plats, den matchar bara inte masskonsumtionens mönster. Den platsen lever sitt egna liv, unik som det perfekta secondhandfyndet.