Jag brinner inte för keramiken. Va?! Jag vet. Det som ser ut som den kreativa drömmen. Det är det kanske för många, men inte för mig. Det bara blev så.

För ett år sedan bestämde jag mig för att sluta med det. Jag var beredd att packa ihop allt och sälja rubbet. I flera år hade jag gått på sparlåga. Höll mig flytande precis ovanför kanten. Gjorde beställningsjobb och pressade fram lite eget. När människor frågade vad jag gjorde sa jag att jag jobbade med keramik för det var enklast så, men egentligen var jag slut och vilsen. Jag trodde min kreativa kraft var slut.

Jag behöll i alla fall mina verktyg och fortsatte med beställningsjobben för de höll mig i gång och de ger mig en koppling jag uppskattar väldigt mycket. Men i övrigt sa jag stopp för keramikskapandet. Kanske för att värna skaparkraften. Jag har varit med om liknande känsla förr, började ana ett mönster och vet vad det gör med mig.

Förra året upplevde jag en hel livstid komprimerad till ett år. Jag fick känna på livet ordentligt och ur det fick jag bygga upp mig själv igen. Långsamt, bit för bit. I den processen insåg jag också vad skapandet är för mig. Det handlar inte om ett specifikt material, verktyg eller uttryck. Istället handlar det om processen och vad som händer inom mig under tiden. Genom åren har jag också sett vad skapande kan göra för andra och därför har det blivit en så stark återupptäckt hos mig. Jag benämner den som skaparkraften och jag känner den flöda i kroppen ut i händerna.

För några veckor sen kom längtan tillbaka till keramiken igen. Istället för att fokusera på att göra något som ska sälja låter jag kraften flöda fritt och skapandet blir en framåtrörelse där jag släpper kontrollen över målet och bara följer med. Det är befriande och stunderna i ateljén har nästintill varit heliga, som att ljuset har flödat och jag fyllts av energi.

Jag är ingen keramiker, textilare, träsnidare, designer eller konstvetare för den delen. Det är egentligen förtäckta identiteter som skavt även om det är skapandeuttryck jag är oerhört trygg i. Kanske är det som hos en musikalisk person som rör sig fritt mellan olika instrument och skapar melodier och rytmer som får hela kroppen att vibrera. Känslan sitter i hela kroppen och det finns ingen rädsla som begränsar utan istället ett ständigt utforskande av handens kraft. Jag brinner för skapandet, att forma, foga samman och frigöra. Att utforska och expandera, dyka djupt och flyta med på ytan. Allt i ett flöde. Alltid framåt, men ändå här.