Formgivare & kreatör
Idag träffade jag denna sköna böna. Jessica har jag också lärt känna genom Formskapet där hon ställt ut och sålt sina fina makraméväggbonader. Lite pepp och snack tillsammans med frukost är ett bra sätt att börja sin arbetsdag på.
Idag hade jag en lunch inbokad med Rebecca. Första gången vi träffades var också genom Formskapet. Jag inser att det är ett toppennätverk där jag kommit i kontakt med många kreativa personer som sen blir härliga vänner. Rebecca är en kreativ skandinav ut i fingerspetsarna som kommer från Danmark, men har även rötter från Norge och nu bor här i Helsingborg. Vi pratade om att vara några som ständigt tar in nya intryck, det svåra med att ibland veta vad man själv står rent formmässigt när man inte ska påverkas av den stora massan och skillnader mellan Sverige och Danmark. Danmark och framförallt Köpenhamn som jag för övrigt är väldigt svag för och har en romantiserad bild av hur det är att leva och verka där. Att få bo i Köpenhamn tillhör definitivt mina drömmar.
Vem är du?
En dansk som immigrerat till Sverige. Jag är arkitekt och ser omgivningarna med sådana ögon. Jag påverkas av den miljön jag är i eftersom jag kommer från en konstnärsfamilj. Vi har en tendens att prata om vad som är fult och fint.
Vad drömmer du om?
Jag är rätt mycket i min dröm nu och tycker det är trevligt som det är nu. Kanske att jag drömmer om att göra mer kreativa saker själv. Sen drömmer jag om att rita mitt egna hus nån gång och såklart hade det varit kul att ha ett eget företag där man kunde jobba med lite mindre projekt.
Vad är din drivkraft?
Min drivkraft är väldigt mycket sociala relationer. Såklart även barnen och familjen. Jag drivs också av skapande projekt och upplevelser som resor och museum och så.
Vad inspireras du av?
Jag inspireras väldigt mycket av förutsättningar i projekt i mitt jobb som arkitekt. Det kan va en plats, natur, människor och andra starka projektidéer. Jag försöker alltid hitta starka konceptuella idéer att jobba med.
Såklart hittar jag också inspiration i resor, min omgivning och utställningar.
Vad gör du för att vända en dålig dag?
Sociala möten hjälper mig att vända en dålig dag. Jag pratar med någon om något helt annat. Ringer en vän och pratar ett tag. Ibland köper jag mig något fint för att bli glad för stunden. Är förutsättningarna bra springer jag en runda om jag ens kommer så långt.
Vilken är din favoritplats?
Någon plats vid havet. Kanske uppe i skärgården i Norge där min mamma växte upp. Det är så fint där, en totalt idyllisk plats.
Vad är ditt livsmotto?
Gör det nu så är det gjort. Ett litet vardagsmotto som gör att jag får mycket energi över.
#enmodiglunch är lite som en personlig utvecklingsession för min del. Den ger mig verkligen perspektiv på livet och hjälper mig att pausa från mina invanda tankemönster. På nått sätt hoppas jag ju att det ska stärka mig som den kreativa känslomänniska jag är, göra mig lite mer stark i tron på mig själv och min förmåga. Jag inser ju också att jag inte är direkt ensam om mina tankar om att hitta balans i livet och därför tänker jag att det ger så mycket att prata med människor som man inte annars pratar med och våga vara personlig. Världen blir lite mjukare på det viset. Idag mötte jag upp Lena Brandt Persson som driver Pura of Sweden. Vi pratade om entreprenörskap, e-handel, personlig utveckling och att kasta sig ut och våga. En hel del som vi båda har erfarenhet av på olika vis.
Vem är du?
Numera tror jag att jag är en kvinna som vill väl. Jag vill bidra till att världen ska bli schysst att leva i. Jag vet att känslor smittar och sprider man glädje och schyssthet så sprids det vidare.
Vad drömmer du om?
Jag drömmer om att ha balans i livet. Göra saker som är roligt. Egentligen bara basic saker. Jag vill ha mysigt runtomkring mig, träffa människor, läsa en bra bok, resa och göra kulturella upplevelser. Jag har möjlighet att göra det med, så det är egentligen bara att göra det.
Vad är din drivkraft?
Jag tycker det är roligt att göra affärer. Med det menar jag inte fokus att tjäna pengar utan att komma på idéer och förverkliga dem.
Vad inspireras du av?
Andra människor med energi och ett respektfullt förhållningssätt.
Vad gör du för att vända en dålig dag?
Jag träffar folk, det är det bästa för mig. Det är inte alltid jag behöver prata med någon, utan det kan räcka med att sitta och fika och titta på folk runtomkring.
Vilken är din favoritplats?
Dels är det i Torekov nere vid havet och sen är det i barnbarnens lekrum.
Vad är ditt livsmotto?
Gå i dina värderingars riktning.
Hjälp! Jag har blivit en sån mamma som letar efter kläder till mig själv, men gång på gång kommer hem med en kasse till min dotter istället. Tur då att jag än så länge får köpa plagg som jag faller för. Och tur för mig att hon älskar allt man kommer hem med. Hon är lite av min stilikon, för jag önskar ofta att många av de coola barnplaggen fanns i vuxenstorlek. För hur man än vänder och vrider på det är det fortfarande lättare att hitta coola plagg med genomgående hållbarhetstänk till barn än vad det är att hitta till sig själv. Hur hållbart det nu är när barnen snabbt växer ur dem, men jag väljer ofta att köpa lite mer kvalitetsplagg som har ett helt ok andrahandsvärde så det är lite lättare att sälja när de inte passar eller skänka utan att skämmas över noppar och söndertvättad passform.
Apropå stilikon så är det ganska intressant att en 2,5 åring vet precis vad hon vill ha på sig ur klädhögen och mixar och matchar utefter vad man älskar snarare än vad som passar ihop enligt en vuxen. Jag älskar det!
Tänker att jag ska bli bättre på att använda systemkameran och testa mig fram så att det känns naturligt att ta bilder. Jag har alltid tänkt att det inte är något för mig, men har bestämt mig att nu ska jag ge det en chans ändå. Det behöver inte bli proffsigt och perfekt. Så njut av mina försök, kanske man kan se en utveckling om ett tag…
Idag cyklade jag ner till stan genom regnet med starkt kaffesug och inte vilket kaffe som helst. Siktet var inställt på Koppis kaffe, så när jag fick frågan om jag ville ha kaffet direkt eller efter lunch var jag snabb att svara nu, tack. För måndagar har en tendens att känns just som regntunga dagar för min del, så det finns en anledning att jag försöker boka in mina modiga luncher på just måndagar.
Idag mötte jag upp min namne, Annika, för #enmodiglunch och pratade om att hitta balans genom hela veckan då livet är här och nu och vi var båda överens om att vi inte vill ta oss igenom måndag-fredag bara för att leva till helgen. Förutom det delade vi erfarenheter av att ha haft chefer som satt djupa sår hos oss, saker som kan ta tid att läka, men samtidigt format oss till just de vi är.
Vem är du?
Jag är en kvinna mitt i livet. Jag är mamma och fru, men framförallt Annika. En kvinna som har drömmar och visioner, som vill må bra.
Vad drömmer du om?
Jag drömmer om ett bra liv. Visst drömmer jag om det banala som pengar och resor, men det viktiga är att vara frisk och ha hälsan med och se barnen växa upp. Jag drömmer också om att jag och min man ska hålla ihop livet ut. Tillsammans drömmer vi om att ha en lägenhet i ett varmt land som vi kan bo i vintertid. Kort och gott så drömmer jag om ett gott liv.
Vad är din drivkraft?
Mig själv i och med att jag vill må bra. Min drivkraft är också de mål jag satt upp, men jag själv är den största drivkraften.
Vad inspireras du av?
Den första jag tänker på är min 13 åriga dotter. Hon slänger sig in i teaterprojekt och bara gör. Det är så inspirerande.
Vad gör du för att vända en dålig dag?
Kan man inte få ha en dålig dag bara? Att tillåta sig ha en dålig dag. Annars kan man vända den med småsaker, som att köpa blommor, skicka ett kärleksfullt sms till sin man eller njuta av närhet från sina barn. Man måste bara tillåta sig saker.
Vilken är din favoritplats?
Oj, svårt. Det finns så många. Min favoritplats är kanske med löparskorna på och ut och springa en runda. Det kan också vara vid ett stenbord i Toscana med ett glas vin. Min favoritplats är där jag känner mig fri.
Vad är ditt livsmotto?
Jag har inget speciellt livsmotto. Eftersom jag är en gul person ( enligt färgpersonlighetstest) så tycker jag att man ska stanna upp i vardagen. Livet är här och nu. Jag vill inte leva för helgen.
En mulen och regnig måndag piggas upp med #enmodiglunch. Idag mötte jag upp Erika Öberg, ena halvan av Aeroteket. Våra vägar har korsats på olika sätt och nu fick vi äntligen tid att sitta ner och prata. Första gången jag träffade Erika var när hon handlade från min webbshop, ANDfair, och jag gjorde en hemleverans då jag tyckte det kändes lite onödigt att skicka inom samma stad. Senare har hon, genom Aeroteket, varit med på Formskapets designbazaar och sålt coola airplants. Det är ju hur häftigt som helst att vi mött varandra på helt olika sätt genom åren för att sen träffas mer på riktigt och lära känna varandra.
Vem är du?
En målinriktad nomad från Hälsingland. Vi har flyttat runt en del innan vi hamnade här i Skåne. Jag har en bakgrund som ekonom, men känner mer för att göra något eget.
Vad drömmer du om?
Att få någon slags balans i tillvaron, både privat och i att driva vårt företag. Att bestämma över sin egna tid och utveckling och få mer tid till att fokusera på vad som är viktigt.
Vad är din drivkraft i livet?
Jag är en rastlös person så förändring är och har alltid varit en stor drivkraft.
Vad inspireras du av?
Jag inspireras av människor som vågar göra annorlunda val i livet, de som inte följer normer.
Resor är en annan inspirationskälla. Speciellt när jag kommer hem och känner av den positiva energin som resan gett, jag är nog aldrig så fylld av nya idéer som jag är då.
Vad gör du för att vända en dålig dag?
Då tar jag hand om mig själv extra mycket, t ex tar en promenad för att tanka energi. Jag gör också saker som jag vet att jag mår bra av.
Vilken är din favoritplats?
Hemma i lugnet, gärna helt ensam. En annan favoritplats som är rogivande är Hälsingland där jag kommer ifrån.
Vad är ditt livsmotto?
Jag brukar tänka – Hur svårt kan det va?
Det är så lyxigt att ha Louisiana på nära håll, i princip rakt över sundet. Vi tog en liten tur över i fredags och prickade in en hel del intressanta utställningar. Dock är det ju inte alltid helt lätt att fokusera fullt ut när man har med en busig 2,5 åring med mycket spring i benen. Lite svettigt blir det allt när de söta händerna gör high five på oljemålningarna. Tur då att halva sällskapet kunde inta barnhörnan och skapa egen konst medan övriga kunde spana in de stora utställningarna utan att svetten pärlar sig längs ryggraden.
Vi prickade bland annat in sluttampen av Louise Bourgeois – Structures of existence: The cells och den nyöppnade utställningen av William Kentridges Thick time. Två gripade utställningar, men på olika sätt. Lite splittrad i huvudet önskade jag att jag hade läst in mig lite på de båda konstnärerna i förväg då jag lämnades med en känsla av att jag inte fick grepp om det jag såg och ändå kände jag mig så berörd. Det är väl så konst ska vara, berörande och något som får tankarna att spinna. En sak är säker, konst är förlösande och jag får alltid behovet av att skapa själv för att frigöra de hinder och tankar som låst sig hos mig. Jag måste bara våga ta ut svängarna ännu mer, för det finns mycket kraft inom mig som måste ut.
Louise Bourgeois, 1911-2010, var en fransk konstnär boende i New York. Hon inspirerades mycket av sin barndom och traumatiska upplevelser i sin konst och letade efter en känsla som hon ville behålla eller göra sig av med. Huvudfokus vid denna utställning var hennes verk The cells, 25 uppbyggda rum som innefattar ordets alla betydelser, fängelsecell, klostercell och celler i kroppen.
Sydafrikanske William Kentridge, f. 1955, är en multimedia konstnär som är känd för sina teckningar, filmer, skulpturer, performances och teater- och operaproduktioner. Man får ta del av en visuellt svart/vit värld som fokuserar på människan i centrum- de kolonialiserade, de reglerade, de undertryckta och de drömmande. Den starkaste upplevelsen var känslan av att stå inne i konstverket, eller snarare mitt i processionen i verket More sweetly play the dance. En film som skildrade människor som går igenom livet.
Jag ska definitivt läsa in mig lite mer på dessa två konstnärer. En annan sak med Louisiana är att det är svårt att gå förbi butiken, alltså både svårt att missa den eftersom den knyter ihop hela stället och det är svårt att låta bli att kolla in vad för något inspirerande som finns. Jag blir framförallt inspirerad av att göra bokinköp. Håller mig oftast p g a den danska kronan och kollar upp dem på hemmaplan sen, men det är svårt att låta bli att köpa något litet minne. Några vykort och en liten bok om Bourgeois fick följa med hem.
Lite stolt blir man även när man hittar finheter från Caia of Sweden i Louisianabutiken. Caisa som står bakom märket har jag lärt känna genom Instagram, vilket ledde till att hon var med på vår första Formskapetbazaar. En superhärlig tjej som jag ofta springer på spontant när jag är i Köpenhamn.
Det är sol och Alla hjärtans dag, vad kan väl då va bättre än att boka in en dejt. Jag kickade igång mitt lilla projekt #enmodiglunch med *trumvirvel* en granne! Världen är inte så stor och Helsingborg är verkligen litet. Det visade sig att jag och Josefin bor i samma kvarter, hon har sitt hus på en tvärgata från mitt. Tänk så isolerad man egentligen är på något vis. Jag behöver nog gå lite rundor kring kvarteren och hälsa på folket runtomkring. ( Jag har ju bara bott i huset i snart 4,5 år…)
Men, vilken lyx att det bor en tjej till i mitt kvarter som jobbar i sitt egna företag och funderar kring samma saker i livet som jag. Det blev en långlunch på Koppi fylld med spretiga tankar om livet som jag ser fram emot att prata vidare om framöver, kanske på en spontan förmiddagskaffe i vårsolen när vi både längtar efter lite snicksnack efter för mycket ensamjobb.
Nu var det inga problem att prata bort tiden, men för att styra upp #enmodiglunch lite så ställde jag några frågor till Josefin som jag själv funderar kring och försöker formulera.
Vem är du?
Jag är en nyfiken entreprenör som letar alternativa vägar i jobbet. Jag vill inte ha ett 8-17 jobb, utan jag vill lägga upp det på ett annat sätt.
Jag har börjat tro att allt är föränderligt. Det är okej att ändra uppfattning om saker, för det är genom det man utvecklas. Jag är lyhörd på livet, men jag är även en helt vanlig tjej. Lite sprallig och rastlös kanske då jag ofta bytt jobb, men det handlar nog mer om att jag känt mig färdig och vill göra något nytt.
Vad drömmer du om?
Jag drömmer om att bosätta mig utomlands med min lilla familj. Jag drömmer även om att kunna leva på min dröm, alltså agenturen, som jag driver nu.
Vad är din drivkraft i livet?
Min drivkraft är min sambo och vår lilla familj som får mig att må bra. Jobbmässigt så har jag ett tydligt ekonomiskt mål uppsatt som en drivkraft.
Vad inspireras du av?
Av så mycket. Människor, platser, byggnader, stilar, allt verkligen. Den inspirationen plockar jag med bitar av till hur jag inreder, hur jag vill jobba, hur jag vill vara som människa, hur jag vill klä mig och så vidare.
Vad gör du för att vända en dålig dag?
Vissa dagar låter jag mig bara ha det. Ibland är det ok att ha det så, jag tänker att man kan ta igen det någon annan gång. Tar kanske bara en paus och kommer igen sen. Men jag försöker ändå ställa om tankarna för att det ska bli bättre och ibland slänger jag in att det löser sig, även om det inte gör det av sig själv.
Vilken är din favoritplats?
Drömfavoritplats – någonstans i solen. Den realistiska favoritplatsen är hemma, det är där jag tankar energi.
Vad är ditt livsmotto?
Jag har inget, men jag kanske skulle skaffa ett.
Att arbeta på egen hand kan bli lite ensamt ibland. För visst finns det en poäng med kafferast och lunchpaus tillsammans med andra. Att få ventilera lite tankar eller bara komma ut ur bubblan som man varit i en stund. Jag har känt ett tag att behovet av att träffa nya människor blir starkare. På nått sätt så har jag intalat mig att jag är något av en ensamvarg, men har kommit fram till att det inte alls är så. Jag är bara lite osäker på hur jag ska göra och har fastnat lite i gamla hjulspår samtidigt som jag intalar mig att jag inte är så intressant. Jag har ett stort sug efter att vara social och fungerar bäst och är som mest kreativ när jag fyller på med social stimulans och gärna så ofta som möjligt. Därför tog jag mod till mig att slänga ut en fråga på Instagram om någon, vem som helst, ville luncha med mig. Poängen är att luncha med någon som jag inte känner så väl eller inte känner alls. För tänk vad spännande det kan vara att möta människor öga mot öga utan krav på att man ska leverera något. Man bara möts, människa mot människa.
Att slänga ut en modig fråga i den okända är ju lite pirrigt, för det gäller ju att det finns någon som är lika modig och nappar på idéen om att luncha med någon man inte känner, i detta fallet jag. Därför blev jag så glad när jag nu kunnat boka in tre luncher redan. Detta ska bli så spännande och jag hoppas få ta del av nya perspektiv på livet genom dessa luncher. #enmodiglunch
Om tre veckor kör vi tredje upplagan av Formskapets Designbazaar med ett 30-tal grymma kreatörer och formgivare på plats för att sälja sina fantastiska produkter. Ett perfekt tillfälle att köpa unika julklappar att ge bort eller kanske unna sig själv något fint. Hoppas vi möts, välkomna!
