Annika Göth Nilsson

Formgivare & kreatör

Kan vi prata varumärke

och hur ska man tänka…

Jag funderar ganska mycket kring varumärke. Varumärke som i visuellt uttryck, företagsvarumärke, koncept och personligt varumärke. Känner själv att jag inte hittar rätt eller snarare landar i vad jag och mitt företag ska uttrycka. Kanske för att jag mer och mer känner att jag behöver samla mig. Jag älskar att jobba inom olika fält, det får mig att bli mer kreativ, men på ett sätt blir jag mer och mer spretig. Det finns så mycket jag vill göra, rent formmässigt. Det som jag kan känna hindrar mig är plats, tron på mig själv och avsaknaden av ett dagligt bollplank. Eller någon som puttar mig över kanten så att jag hoppar när jag själv tvekar på grund av dåligt självförtroende och känslan av att satsa alla sina pengar på fel sak. För egentligen är det ju inte fel att vara spretig, det handlar bara om hur man förpackar det.

Just nu försöker jag forma en ny vision om hur jag vill jobba framöver. Sätta ord på de där små drömmarna som jag ett tag försökt blunda för och tänka bort för inte skulle väl jag kunna… Eller vem vill ha mina grejer? Det har en tendens att sitta en liten ettrig figur på min axel som upprepande viskar i mitt öra att jag inte räcker till. Något annat jag också brottas med är om världen verkligen behöver fler saker. Blir man inte lite trött på allt som pumpas ut dagligen?

Well, tillbaka till varumärke.  Just nu går tankarna mycket kring att skapa ett nytt varumärke. Eller frågan om jag behöver skapa ett nytt varumärke rent visuellt. Räcker det inte med mitt personliga varumärke och namn? Eller hur ska man tänka?

När jag som tonåring drömde om att ha ett eget klädmärke fokuserades varumärkena på personnamn som t ex Filippa K, eller i mitt fall Annika J (inte lika mjuk och fint). Sen under perioder efter ska det vara korta namn, långa namn, svåra namn, internationella namn, exotiska namn, tydliga namn och så vidare.

När jag startade min webbshop, ANDfair, tänkte jag mycket kring ett kort och tydligt namn som visuellt såg intressant ut. Det var en tid då hållbarhet inte fått riktigt fäste än och jag kokade ihop tanken på något som är fint och rättvist tillsammans med ordet affär. Produkterna är si eller så OCH så är de schyssta. Dessutom liknar ordet ANDfair visuellt ordet affär. Kanske långsökt, men ändå en skön tanke.

När jag la ner ANDfair tänkte jag att det inte var slutet på själva varumärket. Det skulle bara vila ett tag. Under en period i våras funderade jag kring om det var dags att plocka fram det igen. Jag testade det på ett projekt som tyvärr fick läggas på is på grund av olika anledningar. När jag sen fick distans till det började jag fundera på om varumärket ändå var färdigt. Behövs ett så tydligt varumärke, rent ordmässigt, när hållbarhetstänket kommit längre? Och vad gör egentligen ett varumärke hållbart rent namnmässigt? Var står vi nu? Eller är ANDfair fortfarande hållbart?

We can´t do it

En kreativ känslosjäls bekännelser

Igår såg jag serien We can´t do it på svtplay som handlar om utbrändhet bland unga kvinnor. Under dagen hade jag först läst Matilda Andersson krönika på Mama och blev därför nyfiken på serien. Jag körde multitasking och kollade samtidigt som jag målade mina köksluckor. Lite dubbelt i sammanhanget ändå, men till mitt försvar tycker jag att det är skönt med någon som pratar i bakgrunden när jag ändå bara står och målar.

Till saken hör att jag själv nuddat vid den där berömda väggen. I vintras rasade det efter år av ignorerande av kroppens signaler. För mig var det svårt att förstå att det handlat om utmattning eller lättare utbrändhet. Jag har ju inte varit den som konkret jobbat för mycket, haft många olika anställningar samtidigt eller hållit på med tusen saker på min fritid. Eller gjorde jag det? För mig handlade nog tydligast till stor del av att vara den känslomänniska jag är. Jag tar in intryck 24 timmar om dygnet, jag har en självkänsla som varit körd i botten av både inre och yttre påverkningar. Kanske de yttre som lärt mina inre… Sen är det inte så konstigt att det kraschar till slut. Förra året var ett kaosår, med en “påtvingad” renovering som kostade för mycket tid, pengar och känslor tillsammans med en otydlig jobbsituation strösslat med identitetsfrågor och känslan av att det inte känns som att man landar i mammarollen. Det är inte konstigt att det blir mörkt till slut. Gammalt groll behöver ju komma ut till slut.

Jag fångades upp till slut för att kroppen sa ifrån, det är lättare att ta tag i fysiska problem. Efter mycket hjälp vet jag teoretiskt hur jag ska tackla olika saker så det är bara att fortsätta öva det i praktiken, men det är svårt. I serien så pratade de flesta om den där tröttheten, den förlamande tröttheten och den är seg att bli av med. Sen har jag den där känslan av brännmärken på hjärnan, när det blir för mycket så känns det rent fysiskt som att hårddisken kraschar och man har brännmärken innanför skallbenet. Inte så konstigt, för mina tankar går kors och tvärs hela tiden. Det finns också perioder när det tar flera dagar att återhämta mig från en social sammankomst. En vis kvinna i min närhet sa att man måste lära sig att vila innan, ganska sunt för då går man in i något med plus på energikontot istället för att gå minus därifrån.

Hmm, vad vill jag säga med detta egentligen. För att blotta sig kanske inte ses som det bästa för att lyfta fram sitt personliga varumärke. Eller, varför inte? Det är detta som format mig, en erfarenhet som helt klart kunnat vara skön att slippa, men den ökar medvetenheten om mig själv och andra i liknande situation. Vi behöver släppa lite på fasader, normer, förväntningar och börja leva nu. Det ska väl ändå inte vara meningen att många av oss går under för att det helt enkelt pyser över. Det handlar inte om att vi inte klarar av något eller är svaga, tvärtom så är vi ganska starka faktiskt. Det handlar om både yttre och inre press. Omänskliga förväntningar både på oss själva och andra. Ja, och en del annat som kan vara personligt.

Jag försöker vara snällare mot mig själv, lära mig älska mig själv som den jag är och inte den jag “borde” vara eller önskar vara. Utan här och nu i det jag står i just nu. Därför pyntar jag detta inlägg med bilder som Johanna tog på mig förra veckan.

Här är jag, en kreativ känslosjäl som brottas med livet. Men jag är modig och jag kan göra storverk både rent känslomässigt och kreativt. Och vet ni, det gör inget om ni inte förstår allt jag håller på med. Det är det som skapar spänning i tillvaron.

 

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Helsingborg Art week

Konst på stan

Jag ingår i ett litet influensernätverk här i Helsingborg. Vi började träffas i samband med en brunch i våras. I fredags blev vi i detta nätverk inbjudna till en liten prewiev av Helsingborg Art week som Kulturhotellet anordnar. Ett konstevent som sträcker sig över denna veckan och som samlar lokala och internationella konstnärer att ställa ut i olika lokaler och offentliga miljöer runtomkring i stan. Tanken är att man ska kunna se hela stan som ett stort galleri.

Cyklandes runt i stan fick vi en liten inblick i vad som visas under veckan och vi fick även små presentationer av olika verk från konstnärerna själva. Mer info kan man läsa på hemsidan.

Jag tycker det är fantastiskt när konst blir en del av den offentliga miljön. Att den inte bara anpassas till väggar inomhus utan mer blir en del av vardagen. Därför tycker jag att bilden ovan förstärks med hjälp av arbetsdammsugaren som någon placerat utan tanke bredvid.

Ute på Gåsebäck, ett område som tyvärr inte många passerar fick ett antal graffitikonstnärer skapa fritt på bropelare. Vilket på något sätt känns som en naturlig plats för denna typ av konst. Jag tycker det är fantastiskt och förstärker den ofta gråa miljön i industriområde. Men jag kunde inte låta bli att fundera kring var gränserna går för konstgenrer inom givna ramar. Graffiti som har sitt ursprung i det förbjudna, att skapa på platser som ej är tillåtna. När det sen ges en angiven plats, kan man hämmas i sitt skapande då? Egentligen handlar inte de tankarna enbart om graffitin i detta fallet, utan generellt för konstnärer. Konst för mig är ett utforskande av det som finns utanför ramarna. Att tänja på gränserna. För den sakens skull vill jag ändå påpeka att jag inte är för olovliga saker. Och det kanske är det som är så intressant för denna konstformen, var går gränsen och kan man sätta gränser.

Rundturen avslutades i alla fall med en workshop där vi fick testa graffiti och måla fritt. Svårare än man kunde tro. Kanske för att det blåste en del och vi sprejade på uppspänd plastfolie. En rak linje blev inte så rak…. Eller så är kanske bara inte graffiti mitt uttryckssätt.

Dock var inte dagen slut där. Vår eftermiddag gick över i en staycation. Hur ofta checkar man in på hotell i sin egen stad? Jag har aldrig gjort det, men det var just det vi fick göra. Vi kickade helt enkelt igång helgen med att checka in på Hotell Mollbergs. Döm om min förvåning när jag öppnade min dörr till en svit. Jackpot, tack så mycket! Mysigt och väldigt bekvämt. Hotell Mollberg ligger dessutom mitt i stan och från min balkong hade man sundsutsikt. Ett väldigt pampigt hotell och i frukostmatsalen får man en känsla av att man befinner sig i en bistro i Paris.

Efter lite återhämtning av en eftermiddag full av intryck möttes vi upp på Kol & Cocktail för middag. God middag, skön stämning och härligt sällskap. Livsnjut helt enkelt.

Tack snälla Visit Helsingborg som ordnade en härlig eftermiddag, tack Hotell Mollberg för en lyxig övernattning och tack till Kol & Cocktail för en riktigt trevlig kväll! Dessutom tack Ida, Annika, Johanna och Lisa för sällskapet!

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Multikreatören

Emrahus

Mitt breda arbetsfält visar sig från sin bästa sida. Multikreatören har varit i farten. Min vän Jessica behövde lite snabbt hjälp med att fotografera ett av hennes inredningsprojekt i Arild. Hon arbetar för Emrahus som är ett husföretag som producerar passivhus. Alltså hus som man bygger med hjälp av byggtekniker som gör det mer energisnålt. Jessica står för alla inredningsvalen samt stylingen. Jag har tagit bilderna.

Så fort jag gick innanför dörren kände jag att här vill man ju bo. Blev genast sugen på nybyggt hus istället för vårt gamla 1800-talshus som har en del kvar innan det är en riktig pärla. Det är ju något visst med att skapa från grunden. Ja, och det är ju såklart något visst med det gamla och patinerade med livshistoria med. Allt har ju sin charm.

Jag gillar mycket hur Jessica blandat gammalt och nytt och på så vis skapat en historia, kontraster och ett samspel.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Livskvalitet

Paris

I helgen njöt jag mig igenom Paris. Ni vet sådär genuint som det bara går när något verkligen överträffar ens förväntningar. Gruppresa i större format, som detta var, är kanske inte mitt favoritresesätt. Jag har en tendens att se det som mycket meck och lite för lite frihet. Men tänk så härligt och intressant det kan vara att åka iväg med människor som man känt länge, men inte riktigt tagit sig tid att lära känna på djupet när man träffas annars.

Det var min fjärde gång i Paris och jag blir mer och mer förälskad i staden. Kanske för att de senaste två gångerna har bara gått ut på att ta det som det kommer. Turistpunkterna är avbockade sen länge och då kan man bara fokusera på att inhalera atmosfären. Jag vet vad jag ska undvika, vad jag vill göra och vad jag kan spara att göra till en annan Parisresa. Under denna resan var det fokus på musik med ett pressat schema över konserter och övningar. Däremellan tryckte vi in två(!) morgonlöprundor varav en av dem gick från hotellet i Le Marais till Eiffeltornet och tillbaka. Ca 13,5 km tur och retur. En stor seger för min del som inte sprungit så mycket de senaste året så jag känner mig starkare än någonsin. Förutom löpning och musik fylldes dagarna med strosande på stan, långa stunder på café och riktigt god mat.

Lite social baksmälla när man kommer hem sen och sitter ensam framför datorn igen. Och jag inser återigen att jag har ett enormt behov av att vara social. Jag behöver nog snart omvärdera min arbetssituation. Sen skulle det inte vara helt fel att bo i en större stad en period. Kanske Paris…

Som sagt en helg med mycket livskvalitet, skratt, champagne, samtal och funderingar över livet. Och långhelgen var alldeles för kort, men den går in på energipåfyllningskontot direkt.

En modig lunch med mig själv

Annika Göth Nilsson

Många frågar mig om jag svarat på dessa frågorna själv och anledningen till att jag ställde dessa under #enmodiglunch var för att detta var frågor som jag själv funderat mycket på, men inte kunde formulera några svar på själv. För i ärlighetens namn så hade jag tappat bort mig själv. Jag visste inte vem jag var och vad jag drömde om längre. Jag hade kört fast. Vi kan kalla det identitetskris eller kanske rent av en livskris. Ju mer perspektiv på livet jag fick och ju mer jag pratade med andra om detta, ju lättare blev det att formulera vad jag tänkte själv. Under vintern och våren har jag jobbat hårt för att hitta tillbaka till mig själv, eller kanske hitta mig själv och våga stå stadigt i vem jag är och vill vara. Att sluta fly och gömma mig. Än är det en bit kvar och jag gissar att det kommer ta hela livet, men nu kan jag äntligen känna att det känns spännande och förväntansfullt. Så här är jag – naket, personligt och lite läskigt.

Vem är du?
Jag är en drömmande idealist, en tänkare och en kreativ känslomänniska. Jag mår som allra bäst när jag skapar med händerna, då kan jag stänga av omgivningen och pausa mina tankar ett tag. Jag kan nog upplevas lite blyg och med stor integritet, men ger man mig utrymme får man tillgång till en bubblande, pratig och längtande kvinna som har ett enormt behov av att uttrycka sig i form, text och känslor. Jag har insett att jag behöver hitta forum där jag vågar vara jag, inte tvinga in mig i forum som man förväntas vara i eller tror sig vilja vara i.

Vad drömmer du om?
Jag drömmer om att hitta balans i livet. För mig är balansen en blandning av inspirerande jobb, utmaningar av olika slag, personliga möten, vänner, familj och ledig tid. Jag drömmer också jättemycket om att hitta min plats på jorden, att landa i mitt arbete och fokusera på att jag gjort rätt väl. Jag tänker också mycket på att jag vill lära mig att känna att jag är fantastisk och med det börja älska mig själv och tycka att jag duger. Det kanske inte är en dröm direkt, men det tillhör mina önskningar.

Sen drömmer jag om att ha en studio/ateljé där jag kan gå loss med diverse kreativa projekt. Jag drömmer också om att kunna resa mer både privat, men framförallt genom mitt arbete. Jag drömmer om att ha på mig snygga skor på jobbet och självklart drömmer jag om att den ekonomiska biten i mitt företag inte ska vara lika stressande som den varit hitintills. En annan sak jag drömmer om är att hitta en kompletterande kollega i mitt företagande, nån som är bra på ekonomi, siffror, sälj och får mig att vilja gå längre i mitt företag. Sen drömmer jag om att få bo i Köpenhamn nån gång i livet.

Vad är din drivkraft?
Att få möjlighet att vara kreativ. Jag har lyxen av att inte behöva följa “normen”, utan få skapa min egen vardag och arbetssituation. Det är inte helt lätt, ibland tvivlar jag på mina val, men ofta kommer jag tillbaka till att jag gjort rätt. Så min drivkraft är nog att hitta djupare i det som driver mig till att fortsätta och inte bara sätta mig ner och ge upp. I år har jag också ett mål som man kanske kan kalla drivkraft och det är att bli fri. Jag har hängt upp mig på ordet förlöst, det som ska hjälpa mig förbi mina egna mentala spärrar. För jag är helt övertygad om när de tyngderna släpper då kommer det skapas mästerverk.

Vad inspireras du av?
Jag inspireras ibland av mig själv, eller snarare de projekt jag gjort när jag insett att jag kom åt något starkt. Då sätter det fart på en massa andra tankar och utvecklingar. Jag inspireras också jättemycket av andra kreatörer och vad de åstadkommer i sina koncept. Det kan vara varumärken, olika sätt de jobbar, sammanhang de skapat eller bara personligheter. Jag inspireras av mycket annat med och tänker att jag som en kreativ person håller inspirationssinnena öppna hela tiden. På senaste tiden har jag märkt att jag behöver stänga av helt ibland för att det blivit för fullt med intryck.

Vad gör du för att vända en dålig dag?
Jag har haft många dåliga dagar genom åren. Ofta känner jag mig då som en meningslös, värdelös och dålig människa som inte duger åt någon eller något. De dåliga dagarna blir ofta onda cirklar då jag känner att jag är ännu sämre när jag inte fått något vettigt gjort under dessa dagar. Genom mina modiga luncher har jag fått lite inblick i hur andra hanterar sådana dagar vilket gjort att jag bestämt mig för att bara acceptera de “dåliga” dagarna och inte värdera mig efter det. Det är ok att ha dessa dagarna, man är starkare och mer effektiv andra dagar. Accepterandet har gjort mig lite snällare mot mig själv så de dagarna kommer mer sällan nu.

Vilken är din favoritplats?
Såklart Köpenhamn, där känner jag mig hel. Har jag kört fast i mitt arbete eller i mitt huvud så bokar jag in en inspirationsdag i Köpenhamn och hämtar lite ny kraft. Varje gång jag åkt dit känner jag att jag varit där för kort tid, dock åker jag ofta hem med nya tankar och idéer.

Vad är ditt livsmotto?
Jag är modig.

Ps. Bilderna har Johanna Gartmyr tagit i Köpenhamn.

Köpenhamnsinput

The Norrmans

När jag kör fast bokar jag ofta in en tur till Köpenhamn för att tanka ny inspiration. Förra veckan hade jag en inputsdag inbokad, dock blev turen spontant ändrad till Skodsborg och Hillerød innan vi avslutade dagen med bubbel inne i Köpenhamn.

Jag mötte upp Anna, en kär gammal vän som jag känt i många år. Dock kom det en sådär 10 år och olika platser emellan, men när hon och hennes man, Lars, flyttade till Köpenhamn fick vi kontakt igen och det är jag otroligt tacksam över. Det var lite som att jag insåg att hon fattats mig utan att veta om det. Anna är en kreativ själ med en fingertoppskänsla gällande inredning. Deras olika hem har man kunnat skymta lite här och där i inredningssammanhang. Nu bor de i ett litet hus längs Strandvejen med en sagolik utsikt. Mitt objektiv kräver lite längre avstånd än vad huset erbjuder, så små sneak peeks blev det bara. Men lugn, detta huset kommer man också kunna skåda i en inredningstidning inom snar framtid.

Anna tog med mig till Charlotte Piper som grundat Handcraft by Denmark. Ett möbelkollektiv som samlat möbelformgivare med lokal produktion. Passion och kvalitet är ledorden och produkterna är gjorda i Danmark. Deras showroom visar fantastiska och unika möbler, mycket är gjort av trä och det är otroligt inspirerande att få en inblick i detta koncept.

Det var så härligt träffa Charlotte, också hon en stark kreatör. Vi pratade om det där när man bara känner att saker och kreativa känslor ska ut ur kroppen och man får inte ro förrän man gjort det. Om det så är att man måste sitta uppe och skissa hela natten, eller vad det än kan vara. Lika mycket den känslan av att inte kunna få ut något när man själv inte är redo. Och det där med att bara för att man valt ett kreativt drömyrke är det inte alltid lätt. Ibland eller ofta känns det som att man kämpar på i motgång och att det är svårt för andra att förstå. Samtidigt kan man inte ge upp övertygelsen och ta ett annat jobb för att det kanske skulle vara en enklare väg. Så, jag är formgivare och kreatör och det är jag stolt över.

Barnkalas på Sofiero

Söndagsutflykt

2017 är året vi ska njuta mer. Efter ett år av renoveringskaos, snudd på utbrändhet och alldeles för lite tid till att bara vara så prioriterar vi om. Tänk att det ska behövas ett kaosår för att man ska inse att det inte finns några måsten. I helgen passade vi på att åka till Sofiero för att gå på barnkalas. De öppnade upp de kungliga lekstugorna för säsongen med pyssel, korv, lek och sagostunder. Dottern stornjöt och var helt trollbunden. Den egenpysslade kungakronan som följde med hem var en dunderhit och har använts flitigt sedan dess.

Sofiero är ett fantastiskt ställe. På väg ut från parken smet jag förbi Orangeriet som hade en liten utställning om Kokedama, som är en japansk mossboll. Växter beklädda med mossa runt. 

Hela Sofieros park är underbar att strosa runt i. Än var det lite tidigt för rhododendronblomningen, men om nån vecka kommer hela parken bada i fantastiska färger. Vi får nog åka dit snart igen och bara gå runt och njuta. Och det slog mig verkligen att man lätt kan hämta kraft och inspiration i allt det vackra som våren ger. Maj har verkligen visat sig från sin bästa sida ( trots ett litet bakslag av hagel i morse) och jag känner att jag börjar få tillbaka krafter som varit som bortblåsta under ett väldigt bra tag. För mig är det superkrafter som gör mig otroligt kreativ, effektiv och jag får ett fantastiskt starkt behov av att skapa.

En modig lunch #9

En modig lunch blev två

Efter förra veckans lunch nappade både Charlotta (t.v) och Terese (t.h.) på att luncha. En inbokning, blev en dubbelbokning som blev en lunch för tre. Terese och Charlotta, eller Lotta som hon kallar sig, känner varandra sedan långt tillbaka genom bloggande. För det är ju så många lärt känna varandra genom åren. Nu lär man kanske känna varandra oftare genom Instagram och visst är det något spännande att upptäcka nya vänner genom de sociala medierna som bor i samma stad eller kanske till och med i samma kvarter.

Terese och jag har stött på varandra vid något tillfälle, sagt hej, men det var inte förrän nu vi fick tillfälle att prata ordentligt. Medan Lotta var ett nytt ansikte för mig, tills jag fick klart för mig att hon ligger bakom den populära sidan Think Organic, som lyfter miljö och hållbarhet på ett lättillgängligt och inspirerande sätt.

Jag ställde mina klassiska lunchfrågor till båda tjejerna och det blev en liten utmaning att inte bli färgad av den andras svar i sina egna. Men det gick bra och jag hoppas jag skrev ner svaren på rätt papper.

Terese Wahlberg

Vem är du?
Jag är kreativ och tänkande som måste få utlopp för min kreativitet för att må bra.

Vad drömmer du om?
Jag vill jobba med inredning. Hur vet jag inte än. Jag trivs ju bra med att vara anställd, men skulle kunna tänka mig att frilansa vid sidan av. Jag drömmer att resa mer och jag drömmer om att känna mig tillfredsställd.

Vad är din drivkraft?
Min drivkraft är nog min kreativitet. När jag är i mina kreativa perioder mår jag som bäst. Kreativiteten är en andningspaus, en verklighetsflykt från vardagen.

Vad inspireras du av?
En känsla. Det kan vara en doft, något nostalgiskt, olika miljöer, människor, bloggar och Instagram, tidningar, loppmarknader, mönster och färger och musik.

Vad gör du för att vända en dålig dag?
Jag åker till blomsteraffären eller bastar på Kallis.

Vilken är din favoritplats?
På semester med min familj vart det än må vara. Inga måsten, bara umgås.

Vad är ditt livsmotto?
Inte som jag lever efter själv.

Charlotta Lingwall

Vem är du?
Jag är en kreativ, vimsig konstnärssjäl. Jag måste få utlopp för kreativiteten. Jag tänker väldigt mycket på miljön och vad man gör och kan göra.

Vad drömmer du om?
För egen del drömmer jag om att kunna tjäna mer pengar så att jag hittar en bra balans i mitt företagande.

Vad är din drivkraft?
Skapandet och kreativiteten. Genom Think Organic så vill jag inspirera, informera och hjälpa människor att leva mer miljövänligare och hållbart.

Vad inspireras du av?
Miljöer, människor, naturen. Jag hämtar mycket kraft i naturen, promenader i skogen eller vid havet. Att vistas ute helt enkelt. Inspirationen kommer också från miljöer som t ex caféer. Jag plockar med en känsla jag får av det och jobbar vidare med det.

Vad gör du för att vända en dålig dag?
Jag går ut i naturen, går en skogspromenad och andas lite.

Vilken är din favoritplats?
Det är nog hemma måste jag säga. Jag tycker om att jobba hemifrån. Så hemmet och när man är tillsammans med familjen.

Vad är ditt livsmotto?
Nej, inget jag kommer på.

Fashion revolution 2017

Who made my clothes?

Den 24 april 2013 kollapsade textilfabriken Rana Plaza i Bangladesh. På grund av denna tragiska händelse, bland många andra inom textilindustrin, kom Fashion revolution till. En global rörelse som är till för att lyfta frågan om transparens, hållbarhet och de sociala frågorna i textilindustrin. Den 24-30 april varje år sedan 2013 belyser man dessa frågorna lite extra i kampen för en sund och mänsklig textilindustri.

Jag har skrivit om detta tidigare, både här och här och här och tänker att de texterna är lika aktuella fortfarande, så läs gärna. Dock har lite förändrats sen jag skrev dem, jag driver inte webshopen ANDfair längre och jobbar inte lika aktivt och offensivt med frågorna på samma sätt. Vilket jag på ett sätt saknar väldigt mycket, men jag saknar inte webshopsarbetet lika mycket. För en sak jag kom fram till under de åren jag drev ANDfair var att mitt språk och mina verktyg är att vara kreativ med händer, att skapa, forma och tillverka både själv och med hjälp av andra. Jag strävar nu efter att kombinera de två delarna istället, att skapa produkter och kläder som är schyssta för både människor och natur. Det är ett komplext område och inte helt lätt att motivera varför man ska skapa fler saker till en värld som skulle må bättre av färre. Samtidigt tänker jag att det inte är fel då det inte är fel att njuta av fina saker eller att njuta av att skapa vackra saker, bara man gör det med  sundhet och ansvar. Det är okej och faktiskt helt fantastiskt.

När jag stängde ner ANDfair såg jag inte det som ett slut, kanske kommer ANDfair tillbaka i en ny skepnad någon dag. Eller inte. Det visar sig.

Hur som helst vill jag utmana dig att att fråga vem som ligger bakom dina kläder, #whomademyclothes och kanske kan det vara en idé att fundera en gång extra nästa gång du shoppar något nytt och fint och kanske ha Vivienne Westwoods kända citat med i bakhuvudet.

“Buy less. Choose well. Make it last.”

Instagram did not return a 200.

Om mig

Mitt namn är Annika Göth Nilsson, formgivare och kreatör. En kreativ själ med en förkärlek för mode, identitet, hållbarhet och att skapa med händerna. Jag arbetar som frilansformgivare och åtar mig projekt inom mode, produktdesign, grafisk formgivning och konceptutveckling.

Följ mig

Senaste nytt