• Instagram
  • Twitter
  • Pinterest

Annika Göth Nilsson

Formgivare & kreatör

  • Portfolio
  • Om
  • Blogg
  • Kontakt
  • Shop
  • Integritetspolicy

Ung svensk form

november 28, 2019 • Annika •

Dunkers kulturhus i Helsingborg visar just nu utställningen Ung svensk form – special edition, som grundar sig i den återkommande utställningen Ung svensk form där unga konstnärer och formgivare inom produktdesign, textil, mode, arkitektur och konsthantverk har möjlighet att ansöka för att bli uttagna till den årliga vandringsutställningen. Utställningen på Dunkers är en specialutställning där bidrag från flera olika år visas med det gemensamma temat hållbarhet, både socialt och materiellt. Curator Charlotta Jönsson berättar att de hade tre kriterier som utställningenprojekten skulle uppfylla. Det var hållbarhet, idéprocess och hantverkskunnande något som projektledarna för utställningen även ville förmedla som en röd tråd genom utställningen även in i utställningsgestaltningen.

Utställningen består av 29 bidrag av 32 kreatörer och visare en bredd av modekreationer med hantverkskunskap i centrum, konceptuella produkter som ifrågasätter materialet såväl som människans förhållning till naturen och det vi omger oss av. Även experimentella musikinstrument och undersökandet av arkitektur för boende vidrörs. Inramade av utställningsarkitekten Karin Sundbergs moduler, som samverkade med lokalens arkitektur och utsikten över sundet, skapade dessa små öar eller snarare båtar som samlade ihop de olika formerna, materialen och uttrycken till en helhet.

Modedesignern Josefine Gennert Jakobsson beskriver sitt projekt Mural dressing som ett undersökande av tuftningsprocessen i en lek med grafittikonstens domäner. Tuftning som ofta används vid skapande av mattor har i hennes projekt fått ligga till grund för skulpturala klädesplagg i en färgsprakande explosion. Gennert Jakobsson använde grafitti som inspiration då det är en snabb arbetsprocess som kräver bra planering i förväg, men där resultatet ofta kan bli oväntat och oförutsägbart. Gennert Jakobsson berättar även hur hon arbetar med text, likt grafittins budskap, och i hennes projekt handlar texterna om konflikten mellan inre intentioner och de yttre kraven som blir som en reflektion över vår tids fokus på jaget och den enskilda individen.

Ett projekt som stod ut lite extra under visningen var formgivare Kristina Schultz examensprojekt från Konstfack, 100 dagar av behov och begär där hon undersökte behoven i ett hem genom att tömma sin lägenhet och börja om från början. Stegvis diskuterade hon och hennes familj fram vilken typ av prylar de behövde för att tillgodose de primära behov som uppstår i livet. Utefter det valde Schultz att tillverka dessa produkter själv vilket resulterade i relativt primitiva ting med ett lekfullt, nästintill barnsligt formspråk. På så sätt ifrågasatte hon inte enbart den onödiga konsumtion vi omger oss av utan även formgivarens roll som någon som inte kommer i kontakt med hantverket i sitt arbete. De taktila känslan stod i centrum, känslan av något skapat både gällande material, men även i formen.

Schultz berättade även problemtiken kring projektet som ett examensarbete då det inte blev godkänt av hennes handledare eftersom denne menade att detta inte var design eller formgivning. Detta konstaterande ger projektet ännu större värde, för vad är egentligen formgivning, vilka behov ska det tillgodoses och varför provocerar ett projekt som ifrågasätter hemmets funktion såväl som människans konsumtion och formgivarens roll att navigera i detta? Det är just detta som är problematiken kring utvecklingsarbetet för att nå en mer hållbar värld. Vågar ingen sticka hål på bubblan av hur vi bör förhålla oss till produkter kan vi inte heller gå till botten med hur vi ska vända våra konsumtionsbeteende. Som betraktare och konstkritiker blir det tydligt hur låsta även institutioner är på hur saker och ting ska vara för att kallas design. Dessa institutioner, skolor, som är till för att utveckla morgondagens formtänk behöver även de tänka om och ifrågasätta invanda mönster om inte de ska fortsätta producera fram ett masskonsumtionsmönster.

Det är väldigt intressant att Dunkers gör plats för denna typ av designutställning och jag hoppas att det leder till fler utställningar som behandlar samhällsfrågor, hållbarhet (även om det kan kännas som ett urvattnat begrepp) och konceptutvecklingsidéer som ifrågasätter invanda mönster.

Utställningen har vernissage i morgon som av en händelse är Black Friday vilket är ett intressant sammanträffande gällande fokus på hållbarhetstemat. Det blir till en bra motpol i konsumtionshetsens dagar. Utställningen håller på till 29 mars 2020. Väl värd att besöka!

Mode och inredning

april 11, 2017 • Annika •

Mönstermix eller kanske livsmix

Här hemma är det på ett sätt ganska sparsmakat på inredningsfronten för tillfället. År av renoveringar och tight budget gör att vi tänkt att vi väntar ut inköpen tills vi har både plats och ekonomi. För grejen är den att när jag väl hittat det jag vill ha så stannar det på sin plats sen. Jag byter sällan ut det och det är viktigt att det känns bra. Sen är det så att jag är svag för designklassiker, bra formgivna saker och unika ting. Det är ju investeringar och saker som får ta tid och jag försöker landa i att allt inte behöver vara perfekt och färdigt med en gång. Lite som livet självt.

Helgen som gick spenderades mestadels i Danmark. I fredags blev det en spontantur till Köpenhamn för en fotografering, mer om den vid ett annat tillfälle. (Åh, vad jag älskade att skriva det där som vilken stor bloggare som helst.) I Köpenhamn stack vi inom River and Raven på vägen hem, en butik med sustainable fashion. Jag fyndade mina första ATP Atelier skor, säkert från förra säsongen, men de känns ju helrätt i vår. Ett par ormskinnsmönstrade loafers som ska lindra min ormfobi och matcha med dotterns sommarskor från Toms. Vi kör djurtema helt enkelt. 

På lördagen tog vi bilen över och styrde kosan mot Gilleleje. Jag hade hittat mitt drömbord via danska motsvarigheten till Blocket. För mig var det ett fynd så resan över för att hämta det var helt klart värt det. Inte för att det är så långt utan bara ett litet projekt att köpa ett bord i Danmark.

Jag bara älskar det här lilla 70-talsbordet som är producerat hos danska Cado och målat av Mygge med Björn Wiinblad inspirerande stil. Jag föll handlöst för det första gången jag såg det på en auktion för flera år sen. Just det bordet var ett soffbord i ganska dåligt skick och vi hade ändå ingen plats för det. Men nu står det ett litet matbord i vårt Sidenväveriet-rosa vardagsrum. Välkommen hem!

Instagram did not return a 200.

Om mig

Mitt namn är Annika Göth Nilsson, formgivare och kreatör. En kreativ själ med en förkärlek för mode, identitet, hållbarhet och att skapa med händerna. Jag arbetar som frilansformgivare och åtar mig projekt inom mode, produktdesign, grafisk formgivning och konceptutveckling.

Följ mig

  • Instagram
  • LinkedIn
  • Pinterest
  • Twitter

Senaste nytt

  • Människor tillsammans
  • Konstutställning 2020
  • Konstvetaren

Copyright 2023 Annika Göth Nilsson