Att vända på stenarna

Vänder du på stenarna så hittar du kanske det du inte visste att du letade efter. Plötsligt ligger det där framför dig, tilltufsat, men slipat av livets vatten. Precis som det ska va.

Eftersom jag är en person som vänder på alla stenar har jag också insett att jag kan börja välja ut de bästa stenarna för att bygga en ny stabil grund. För vissa stenar behöver faktiskt rensas bort. Kanske till och med sprängas bort för att de är tunga och i vägen. Kvar blir bara minnet av ett grus som blir lättare att sopa ihop och deponera. De kvarvarande stenarna som bygger den stabila grunden har alla sin funktion istället.

För många år sedan träffade jag en kvinna som visade sig vara medial, för mitt i vårt samtal började hon förmedla meddelande till mig. Här vill jag poängtera att jag inte aktivt sökte upp denna kvinna, utan våra vägar korsades i ett helt annat sammanhang. Efter vi småpratat en stund förändrades energin i samtalet och hon började berätta om en man som uppmanade mig att stå stadigt, att jag var på rätt väg. Det kan låta banalt i efterhand, men jag har burit med mig det mötet som en påminnelse om vad jag behöver. Samtidigt har det varit en svår kamp då jag inte hittat fram. Förrän nu.

I våras blev jag åter påmind om att jag besitter mycket kraft, men att min grund är något instabil och för att kunna använda min styrka behöver jag grunda mig. Som jag renoverat och byggt om grunden under det senaste året. Det är en slitig process som dammar överallt. För 10 år sedan gjorde vi det med huset, en ofrivillig renovering som inte syns på utsidan, men som var nödvändig för att ens kunna befinna sig i det. Lite så är det kanske med en själv, är grunden invaderad eller defekt är det svårt att förhålla sig till sig själv. Men det går att förändra, man får bara vara bredd på att kavla upp ärmarna och tänka att det är en begränsad period som det är hål rakt ner till marken, sen har man åter ett golv att gå på. Däremellan får man påminna sig om fina minnen som uppstår mitt i kaoset, för de finns. Ofta är de knappt märkbara, men det är de som gör att man orkar fortsätta renoveringen. Ibland handlar det kanske bara om en kall öl, hängandes genom köksfönstret lyssnades på toner som strömmar genom vinden från en konsert nere på stan en sen sommarkväll mitt i golvisoleringen.

I reflektionen av ett samtal med några vänner om att lyfta på alla stenar eller inte insåg jag vad det innebär att vara den som förespråkar en grundlig hantering av livet. Det är det som gör att jag kommer stå stadigt, att jag är ”solid as a rock”.