Tanketåget rullar vidare

Av alla män jag kan tänka på i denna värld, vaknar jag med att börja tänka på Trump. Jag reflekterade över hur många förfärades över att en sådan man är vid makten. Sen började jag vända tillbaka och se att det är ju inte alls konstigt att han hamnade där. Som den självrannsakande och terapeutiskt bearbetande människa jag är insåg jag att han är en spegelbild av mänskligheten. Genast tog det mig tillbaka till utställningen Generation Wealth som visades på Louisana för några år sedan. Den grep tag i mig så starkt då, att jag skrev min C-uppsats i konstvetenskap om den. Den amerikanska fotografen Lauren Greenfield har under 25 års tid fotograferat samtidskulturen och skildrar hur pengar, makt och berömmelse påverkar människan. Betraktaren fick följa människans strävan efter mer i olika nedslag i framförallt USA, men även hur den ekonomiska kraschen 2007 påverkade ett land som Island för att sedan lyfta fram att Donald Trump blev president första gången. Då tänkte man att det kunde knappt bli värre än så, sen kom pandemin och kriget i både Ukraina och Gaza och Trump blev vald som president för andra gången. Vilken cocktail av mänskligt inferno. Mänskligheten var helt enkelt inte redo att vända skutan än och kanske är det som alla storhetstider, de måste krascha först för att vi ska kunna bygga nytt. Se bara på dinosaurietiden, romarriket och nu, konsumtionstiden.

Bildligt tänker jag på Salvador Dalís Metamorphosis of Narcissus, en tolkning av den grekiska mytologin om Narcissus och hur han förälskade sig i sin egen spegelbild. Nu påstår jag inte att vi förälskar oss i Trump, men är det inte lätt att förälska sig i det han står för? Pengar, makt och berömmelse? Visst är det en extrem person som jag lyfter fram, men plockar jag ner det till små beståndsdelar är det något som kan möta oss i vardagen. Jakten på bättre lön, starkare status, finare grejer, behovet av att styra våra val själva och välja vår omgivning. Kanske är det så att maktpositionerna inte förändras förrän vi själva förändrar oss? Om vi slutar acceptera att de delarna styr våra liv eldar vi inte hela tiden på makten av dem. Dock innebär det att vi behöver ändra hela vårt samhällssystem och det gör vi inte i en handvändning. Kanske är det så att hållbarhetsmål och dylikt är ett litet tappert försök, men fortfarande kopplar vi det till de ekonomiska strukturer som styr våra liv. Jag inser att det här är en stor diskussion att ta och jag besitter alldeles för lite teoretisk kunskap om det, men jag ville ändå lyfta tanken av att spegla sig själv i omgivningen för att skapa större förståelse för hur världen både hänger ihop och hur vi kan förhålla oss till kaoset som sköljer över oss.

Spegla dig själv, inte bara i Trump, utan i allt som skaver som du möter så skapar du kanske större förståelse för både dig själv och din omgivning.