Paris
I helgen njöt jag mig igenom Paris. Ni vet sådär genuint som det bara går när något verkligen överträffar ens förväntningar. Gruppresa i större format, som detta var, är kanske inte mitt favoritresesätt. Jag har en tendens att se det som mycket meck och lite för lite frihet. Men tänk så härligt och intressant det kan vara att åka iväg med människor som man känt länge, men inte riktigt tagit sig tid att lära känna på djupet när man träffas annars.
Det var min fjärde gång i Paris och jag blir mer och mer förälskad i staden. Kanske för att de senaste två gångerna har bara gått ut på att ta det som det kommer. Turistpunkterna är avbockade sen länge och då kan man bara fokusera på att inhalera atmosfären. Jag vet vad jag ska undvika, vad jag vill göra och vad jag kan spara att göra till en annan Parisresa. Under denna resan var det fokus på musik med ett pressat schema över konserter och övningar. Däremellan tryckte vi in två(!) morgonlöprundor varav en av dem gick från hotellet i Le Marais till Eiffeltornet och tillbaka. Ca 13,5 km tur och retur. En stor seger för min del som inte sprungit så mycket de senaste året så jag känner mig starkare än någonsin. Förutom löpning och musik fylldes dagarna med strosande på stan, långa stunder på café och riktigt god mat.
Lite social baksmälla när man kommer hem sen och sitter ensam framför datorn igen. Och jag inser återigen att jag har ett enormt behov av att vara social. Jag behöver nog snart omvärdera min arbetssituation. Sen skulle det inte vara helt fel att bo i en större stad en period. Kanske Paris…
Som sagt en helg med mycket livskvalitet, skratt, champagne, samtal och funderingar över livet. Och långhelgen var alldeles för kort, men den går in på energipåfyllningskontot direkt.
