Jag åker genom ett höstsprakande Sverige och solen skiner. Kan en söndagseftermiddag vara vackrare?
Är tillbaka på tåget till Stockholm för några dagars utbildning och det är alltid känslorna utanför innan jag ska åka. Tänker att jag borde vant mig nu, men så inser jag att det handlar om min inre resa för så fort jag sätter mig på tåget öppnas portalen till mitt jag.
Jag bläddrar genom mina anteckningar och hittar en notis om ”döden, dö för att börja på nytt. Filosofi är konsten att lära sig dö, dvs döden i livet.” Att lämna den man varit bakom sig för att nå djupet och födas på nytt. Tänk vilken möjlighet att få möta sig om och om igen, hitta nya delar och sätta sitt liv i rörelse. Tågresan har blivit en symbol för den processen. Jag får lämna det som varit och sortera tankarna, samtidigt som jag färdas framåt mot det nya.
För mig sätter filosofin en längtan i rörelse, en längtan till skrivandet och en längtan till att utforska livet. En längtan till att lämna mitt mörka självtvivlande jag bakom mig och sätta kurs mot ljuset. I ljuset är allt möjligt. I ljuset kan jag inte gömma mig för sanningen. I ljuset kan jag bara vara den jag är. Jag är.
”Det sätter en längtan i rörelse.” Denna mening är så vacker. Vad sätter en längtan i rörelse i ditt liv?


0 Kommentarer