För någon vecka passerade en tjej mig med cykeln under min morgonpromenad. När jag såg hennes ryggtavla stod det Back to the roots med stora bokstäver på jackan. Det fick mig att tänka på ett samtal i somras där vi pratade om att rota sig och att känna lugnet inombords när man landar på sin plats.

Jag har funderat mycket på om det verkligen finns en plats där jag känner mig hemma. Kanske har jag alltid känt mig rotlös och vajat runt i livet med en konstant rastlöshet. Alltid längtandes bort. När jag började luckra upp bilden av mig själv och försökte förstå varför jag kände mig så instängd fast att jag började blomma förklarade min terapeut det som att mina rötter inte fick plats i krukan längre. För att fortsätta växa behövde jag plantera om mig, ny näring och större kruka. Fast egentligen behöver jag nog sättas ut på friland för att kunna växa yvigt och fritt. Kanske var det just så att den rotlöshet jag alltid känt var för att jag aldrig hittade rätt näring.

Jag tror inte det finns en universalnäring, vad som funkar för en fungerar inte för någon annan. Men jag är övertygad om att man behöver ge sig själv den gåvan, att undersöka vad som är viktigt för en själv för att ens egna liv ska fungera. Ibland innebär det att bygga upp en ny stabil grund steg för steg och när man gjort det så rotar man samtidigt sig själv i sitt inre och då spelar det ingen roll var man befinner sig så länge man fortsätter ge sina rötter näring.

Bilden visar en av mina krukor där tankarna virvlar fritt och det är kanske så att de symboliserar de där rötterna som tar sig utanför krukan. Fria, yviga och samtidigt rotade.