RELEASE ME

av | nov 9, 2017 | Personligt

Förlöst

Jag går in i en väldigt känslosam period just nu. Vi kan kalla det en skapandeprocess. Jag lyssnar på musik och känner ett enormt behov av att uttrycka mig i ord. Jag önskar att jag kunde klä orden i en låttext, men jag vet inte hur man gör. Kanske jag bara ska nöja mig med att skapa i mina forum. Kanske handlar den här känslosamma perioden om att hjärtat börjar hitta sin låga igen. Den där lågan som får mig att längta och känna mig hel.

Min längtan och mitt mål med detta året är att bli förlöst, en fritt skapande och stark själ. Nu är det november och det har inte känts som att jag varit i närheten av den känslan än. Förrän nu, jag är lugnare nu. Jag börjar släppa mer på oron av vad andra ska tycka. Jag börjar känna att de får tycka vad de vill. Det är ju jag som är fri i så fall.

Ibland känner jag att jag slarvat bort livet. Gjort fel val och får stå mitt kast. Men det är inte försent. Jag är modig. Jag gör saker som många andra inte vågar, men jag ser inte det. Jag är också livrädd för misslyckanden. Kanske mest för att det tar så mycket energi och tid att hitta tillbaka till modet igen när man fallit.

Jag letade efter en grej i mina anteckningar i mobilen och hittade en notis jag gjort efter Johan Rencks sommarprat förra sommaren.  ”Bara för att en dröm dör betyder det inte att nya oförväntade inte kan uppstå. Man måste våga hoppa.”

Jag har haft som mantra ett tag att det bara är att hoppa. Kanske låg de orden omedvetet bakom det, eller var det bara en påminnelse om att det faktiskt är så jag ska göra igen. Hoppa. Under ett tag har jag gått och dragit på ett projekt jag inte vågat starta upp igen. Jag var på väg i våras, men praktiska problem satte stopp för det. När jag fick distans till det växte längtan igen och nu står jag här och är livrädd för att hoppa. För på nått sätt är jag rädd för att tro på att det ska lyckas. Tänker ner det och känner att det inte tillför något. Något eller någon viskar misslyckande i mitt öra och därför står jag bara här och stampar igen. Kommer jag någonsin blir fri och förlöst då?

Jag ska bli fri. Jag ska hoppa. Kosta vad det kosta vill.

PS. Bilderna är ett känslocollage och de flesta bilderna hittar jag på Pinterest.

0 kommentarer